Christian Motorcycle Assosiation

Greetings ,
I have been asked to put this email out regarding the above association who has a representative now working and living on the copperbelt, his name is Pieter Verster. He has arranged for about 10 CMA. bikers to travel from South Africa up to the Copperbelt next week and they will be staying over at Eureka camp site on Thursday 7th. and Friday 8th. August . Pieter has asked if some of the local bikers would like to meet up with them at the camp site at about 18:00hrs. on the Thursday evening to have a chat and to learn a bit more about their association. It should be an entertaining evening and a chance to see some new bikes. I hope to see you all there , Cheers for now , Andy,

P.S. Classic Bike for sale :- 1956 ? Matchless Motorcycle , 350cc, complete and in running order , Contact Simon Lumley, Lusaka Bearing Centre , 0955 802841 , 01 238765.


Kände bara att jag ville dela med mig av mailet jag nyss fick, av Andy som jag köpte min motorcykel av.

Öl, larver och vattenspridare

Det känns rätt mycket som baklängesutveckling när man ser den stora reklamaaffischen för den nya sortens ölflaskor - dumpies! Så kallas de engångsglas som nyligen börjat säljas här, som alltså inte kan returneras och därmed inte heller ingår i något pantsystem. Och det finns ingen som helst insamling av glas för återvinning, så det är soptippen som gäller. Lägg även märke till det normala inslaget av brandrök i gatubilden, eftersom det eldas skräp i varenda trädgård.

De här små rackarna upptäckte jag på en tvättklämma i trädgården för ett tag sen - och jag misstänker att det är mangolarver, alltså de där otrevliga som tar sig in under huden och ger smärtsamma bulor. Efter fotografering åkte de raka vägen i soptunnan i hårt knuten plastpåse.

Finns ingen alnledning att lägga pengar i onödan på trädgårdsutrustning? En liten perforerad plastflaska duger ju alldeles utmärkt.

Söndagspromenad med mobilkamera

En restaurang på gatan bredvid vår. Vi har dock inte testat den ännu.

En fin mur med blommor, Sable Rd i Kabulonga.

En ful mur med glasskärvor, Sable Rd i Kabulonga.

Vår närmaste affär, med bra grönsaker och suspekt köttdisk.

U-landstankar

Det är tankar som slår en litet då och då. När man promenerar till mataffären och ser gatukommersen och tänker på hur stor den informella ekonomin verkligen är här. Eller när man sitter fast i den sega trafiken och tittar på halvmiljonsbilarna i filen bredvid med ambassad-, regerings- eller FN-plåtar. Eller när man blir stoppad i en poliskontroll för en påstådd fortförning och polismannen inte ens försöker skyla över att han hellre vill ha en modest muta än att fullfölja hela bötesföreläggandet. Eller när man ska betala för en kartbok över Lusaka och personen bakom kassan omständligt petar in TRE karbonpapper mellan bladen i kvittoblocket och skriver fantastiskt många detaljer för en enkel transaktion. Tankar om hur ett u-land som Zambia funkar.

Det är tankar om vad det är som håller tillbaka människor och samhällets utveckling – och då skulle man kunna utveckla diskussionen om vad ”utveckling” är och vilken utveckling som är önskvärd, och av vem den önskas, i en mycket längre text än vad jag tänker mig att det här ska bli. Den småskaliga korruptionen som polismannen ovan ägnar sig åt är givetvis en sådan tillbakahållande kraft. Den gör att saker tar längre tid än de skulle behöva, kostar mer än de skulle behöva och förintar den förutsägbarhet som är så viktig för att upprätthålla förtroendet för offentliga funktioner. Den storskaliga korruption som till exempel fördyrar bro- och vägbyggen, privatiserar offentlig egendom till några få personers nytta och gör att inkompetenta personer hamnar på alldeles för viktiga poster är också alldeles uppenbart en sådan tillbakahållande kraft.

Kvittoblocket med karbonpapprena ovan är ett av många liknande exempel på händelser som jag har svårt att förhålla mig till. Det handlar om den omfattande administration och bokföring som allt från souvenirshopen på nationalmuseet till Zambian Airways kontor till den lokale snickaren Erick handskas med. Den spontana känslan jag får när jag står där och väntar är ”Det är klart att det går långsamt framåt om varje köp av en bok ska dokumenteras på ett A4-kvitto med handskriven specifikation, namn och adress i tre exemplar” som alltid följs av tanken ”Men det är kanske är en sån här detaljerad bokföring som behövs för att undvika de små men förödande många stölderna som kan ske, inte minst med så många urfattiga anställda, och för att det ska bli några som helst moms- och skatteinbetalningar till staten” – och då kanske det inte är en så dum idé. En slutsats jag oundvikligen drar är i alla fall att jag inte vet tillräckligt om det här samhället för att kunna ha en bestämd uppfattning om det är bra eller inte med tre karbonkopior för ett köp på 30 spänn.

Kafue national park - nu med digitala bilder!

När vi kom hem efter långhelgen i Kafue nationalpark för två veckor sen saknades det ju ett minneskort, med alla bilderna från helgen på. Härom dagen var det blå himmel och läge för att sola lite i trädgården, så jag tog fram och fällde ut en solstol eller vad man nu kallar en sån där grej man kan ligga på. Och plötsligt låg det ett litet minneskort på stenplattorna i trädgården, i sin lilla plastask, som uppenbarligen hade fastnat i den hopvikta solbädden efter att ha ramlat ur väskan i bilen. Så här kommer ett urval av vad vi såg genom kameran mellan den 5 och 8 juli 2008:

Zambisk landsbygd med bananträd runt området där några enstaka människor bor i hyddor. Ganska typiskt.

Vid gränsen till nationalparken fanns ett liten samling hus med livlig försäljning. Jag köpte extra vatten och kall läsk.

Den hoprullade bäddmadrassen hemifrån huset fick bara plats på flaket, väl inplastad mot dammet.

På morgonen efter vår campingnatt i naturen gick vi ner till floden och såg bland annat det här fotavtrycket från en flodhäst.

Frukost i Mukombo!

Storfiskaren själv.

Big Mouth Bream respektvie African Pike.



De resterande 8 bilderna som jag tänkte ladda upp la jag på flickr istället, eftersom det är så satans tidsödande att ladda upp bilder på blogger. De finns här: http://www.flickr.com/photos/petters/sets/72157606356681495/detail/



Avslutningsvis ett litet filmklipp från fisketuren på floden, som dock inte visar storgäddan som A fick upp, utan bara lillgäddan som jag lyckades kroka.

Fler gatubilder från Lusaka

Jag har börjat gå litet mer. Mest för hälsans, alltså den där utstickande magens, skull. Även om jag tränar betydligt mer här (fotboll, squash, innebandy och löpning) rör jag nästan inte alls på mig däremellan. Vilket ju är ungefär som alla andra på den rika sidan av samhället här lever. Den sprawliga stads(o)planeringen gör avstånden stora och obefintliga cykelvägar gör det livsfarligt att försöka hävda sin obefintliga (man betalar ju inte vägskatt...) rätt tilll utrymme på de smala vägarna med höga kanter, fulla med gigantiska toyota landcruisers och nissan patrol, som i de flesta fall bekostats med biståndsmedel på ett eller annat vis. Så det blir bil eller motorcykel så fort man ska nånstans.

Men att komma ut ett tag är ett välkommet avbrott när jobbar hemma, inte minst timmarna efter lunch, så om jag inte har något konkret ärende tar jag bara en promenad på ungefär en timme. Idag behöve jag ta mig till en bankomat och gick till crossroads, vårt närmaste köpcenter och ett av de tre i Lusaka, ca en halvmil bort. Jag gick Leopard's Hill Road dit och på vägen dit hamnade jag bakom tre kvinnor, på väg hem från jobbet som gatsopare. Nästan varje gång man kör nånstans i Lusaka kommer man att passera ett antal gatsopare, som står på vägbanan med en vanlig sopborste och sopar gruset längs kanten. Oftast med en kon som varnar några meter i förväg, och för det mesta iklädda orangan rockar. Alltid kvinnor.

I söndags fick jag nys om (vad är det för uttryck?) en likadan motorcykel som min till salu, billigt. I det här landet skadar det inte att ha ett eget förråd av reservdelar, så jag åkte och kollade på den. Priset är än så länge litet för högt, men förhandling pågår. Kan också vara så att den blir ett bra renoveringsprojekt, borde få plats i vår tvättstuga.

För ett tag sedan stod jag vid ett rödljus, korsningen Independence Ave och Church Rd, och såg den här lastbilen. När det blev grönt och jag rullade framåt syntes det tydligt att framhjulen hängde fritt ovanför ett djupt dike, som den alltså på något sätt råkat köra ner i. Inga bromsspår eller andra tecken på dramatik, fattar inte hur det gick till.

"Nakonde girl develops male genitals"

Just som jag trodde att jag hittat en hyfsat uppdaterad och inte minst pålitlig nyhetskälla om Zambia publicerar LusakaTimes artikeln nedan. Dessutom med en bild på en modell som inte har något med innehållet att göra. Det är rätt intressant att läsa kommentarerna till artiklarna på LusakaTimes, så även i detta fall, de finns på deras webbplats tillsammans med originalartikeln: http://www.lusakatimes.com/?p=3282

A Grade Nine pupil at a named school in Nakonde district in Northern province yesterday woke up to a rude shock, when she discovered her private parts had changed into male genitals.

Both MMD Mulalo Ward Councilor, Luka Simusamba, and the girl confirmed the development in an interview with ZANIS in Nakonde today.

Mr Simusamba said the girl of Ntantumbila village in Mulalo Ward discovered yesterday morning during bathing that her genitals had changed into male organs.

Mr Simusamba explained that the girl was then rushed to a traditional healer for possible treatment after her parents and the village headman were informed about the development.

He said people of Ntantumbila and surrounding areas have received the news with great shock and suspect the development to be an act of evil spirits.

Some elderly people talked to in the area said such occurrences were common especially among people who indulge in sexual relations with married people.

By press time, the condition of the girl, who denied any involvement in sexual activities with married men, had remained the same.

Categories: Rural News

Basic needs basket - jämförelsevarukorg

Det finns en organisation i Zambia som trots namnet gör riktigt bra grejer, Jesuit Centre for Theological Reflection. Till exempel publicerar de löpande uppgifter om hur mycket mat och andra saker kostar, och jämför det med inkomsterna för vanligt folk.

I tabellerna nedan är det lätt att räkna om kwacha till kronor, bara dubbla och ta bort tre nollor. 1000 kwacha är alltså 2 kronor. En av sakerna jag inte fattar med det här landet är hur vanlig gul lök kan vara så "dyrt", jämfört med andra grönsaker som t ex tomater. Spana även in mängden socker våra nya landsmän äter. Mealie Meal är för övrigt majsmjölet som används till nshiman, den tunga grötklumpen som är den huvudsakliga födan här. Kapenta är små fiskar.

Till matkostnaderna kommer så klart en massa andra grejer, hygien och kläder till exempel, men även sjukvård, försäkringar och boendekostnader.

Det kan behöva tilläggas att arbetslösheten är skyhög i Zambia, så de som faktiskt jobbar behöver ofta försörja fler än bara den närmaste familjen.

Genom BMW-återförsäljaren

Vi körde in genom portarna till Lusakas BMW- och Land Rover-agentur, fortsatte förbi en massa bilar och några verkstadsbyggnader och kom fram till vad som i mörkret såg ut att vara en jättevilla.

Genom de halvfrostade glasdörrarna såg vi in i ett gigantiskt vardagsrum där några människor satt och stod. Närmast kunde vi ana A & T, som också såg oss och öppnade en dörr. T är alltså den danska bekant som lämnade Zambia för en månad sen när hans praktik på handelskammaren här var över. Nu var han tillfälligt tillbaka som en del i den tvåmånaders bilresa han och fyra vänner höll på att göra i södra Afrika. Innan han lämnade Zambia hann han dock bli tillsammans med A, vars far var den som ägde jättevillan och bilfirman utanför.

Vi blev presenterade för de fyra övriga väldigt blonda danskarna och några andra bekanta till A. Efter litet småprat tillkännagavs det att middagen var serverad och vi gick ner till matsalen. Det långa bordet var dukat med små soppterriner på varsina små glödbäddar, väldigt tjusigt och dessutom med en utomordentligt löksoppa inuti. Stämningen var familjär och informell, men de tre zambierna i serveringspersonalen påminde oss på ett litet jobbigt sätt om var vi var. Efter förrätten blev vi uppmanade att gå ut till grillen där vi blev serverade lokal bream och grillade kräftor, utsökt kryddade med persilja och vitlök.

As far satt med vid bordet och var en timid man som såg lätt förvirrad ut, i sitt eget jättehus. Men vi upptäckte ett gemensamt intresse i motorcyklar och jag konverserade honom ett tag om det. När vi hade suttit ett tag efter maten meddelades det att vi skulle gå upp till vardagsrummet för att lyssna på piano, som en av As zambiska vänner spelade på ett väldigt imponerande sätt. Jazziga versioner av ursprunglig zambisk musik, uppblandat med ett par modernare låtar.

En av de andra gästerna var Mark, en vit zambier som jag hade träffat en gång tidigare. A och han verkade ha någon sorts kusinkoppling. Han arbetar i sin faders företag som förser gruvindustrin med verktyg och schakttjänster och ser sådär lämpligt bredaxlad ut. Ingen blev förvånad när det framkom att den enorma trucken på uppfarten var hans. Det verkar för övrigt vara en mindre trend bland välbeställda zambier, att köpa jättefordar importerade från Brasilien, eftersom detta inte är den enda zambiska man vi känner med just en sådan.

Kvällen avslutades med en inbjudan till ett coctailparty hos en av vänninorna till A, vi tackade för oss och körde hemåt, skakande lätt våra huvuden över det märkliga sammanhang vi lever i.

Statskupp?

Inte så dramatiskt som rubriken antyder, men två gånger nu har det stått en jeep med kulspruta på motorhuven och fyra soldater parkerad utanför muren som går runt State House, längs med Los Angeles Boulevard. Första gången var när nyheten kom om presidentens död (som sedan dess förnekats intensivt, ingen vet dock hur det är med honom på det franska militärsjukhuset där han vårdas efter ett slaganfall), andra gången bara härom dagen, vilket givetvis fick mig att undra om det var något maktskifte på gång, eller någon dramatisk nyhet om presidenten skulle tillkännages.

Det ger en liten konstig känsla, att regeringen eller vem det nu är beordrar ut extra militärer som en förebyggande åtgärd vid ganska normala politiska händelser. Typen av militärer är också litet skrämmande, mobila och relativt lätt beväpnade är det uppenbarligen människor, demonstrationer, upplopp etc de är tänkta att användas mot - inte en annan armé. Och det är väl detta som gör att det känns extra starkt, att min svenska uppfattning om att militärer används för krig mot andra militärer visar sig väldigt långt från hur militärer faktiskt används i många länder.