Liten lossning på jobbfronten

Fram till föredraget jag höll för en samling universitetsstudenter på Evelyn Hone College här i Lusaka har jag bara haft sociala anledningar att bära kostym, inte professionella. Jobbet har jag ju skött i hemifrån, oftast i trädgården i inte-så-formell klädsel. Tur då att personalgrinden gnisslar ordentligt, så att man hör trädgårdsmästaren 10-20 sekunder innan han står i trädgården.

Men för ett tag sen blev jag tillfrågad om jag för UNDPs (FNs biståndsprograms) räkning kunde hålla ett kort föredrag om "Climate Change", vilket jag sa att jag gärna skulle göra. Som jag uppfattade det har UNDP i Zambia ett uppdrag att dels sprida kunskap om klimatfrågan, dels om UNDPs jobb med klimatfrågan. Så med kort varsel ordnades en session på det privata(?) universitetet Evelyn Hone i Lusaka, alternativet till UNZA, det stora nationella universitetet, med varmkorv som lockbete.

Som en av tre talare började jag, med föresatsen att ganska grundligt förklara vad växthuseffekten är och hur klimatförändringarna påverkar jorden och oss. Genom frågorna som kom efteråt stod det klart att kunskapsnivån bland studenterna var väldigt olika, en kille frågade om ozon på ett hopblandat sätt, medan en annan ställde en mycket initierad fråga om rättviseaspekterna av historiska i-landsutsläpp och utveckling för dagens u-länder. Mina powerpointbilder går för övrigt att ladda ner genom att klicka här.

Efter mig hade C på UNDP det otacksamma uppdraget att förklara deras förkortningstäta arbete på lite för få minuter och sen var det dags för representanten från det zambiska miljödepartementet (som även har hand om turism och naturresurser).

Han hade en mycket mer personlig ton än vi vitingar och använde vid ett par tillfällen lite call-and-response-teknik, som folk här är vana vid.

Rätt mycket tid var avsatt till frågor och diskussion, vilket föll väl ut. Massor av frågor skickades fram skrivna på små papperslappar som vi försökte besvara tillsammans. Många var intresserade av Kyotoprotokollet och undrade vad det innebar för Zambia. Vi tog oss tid att förklara det, vilket ändå kändes lite tokigt, eftersom det protokollet nu är rätt passé och jag istället skulle ha velat prata om det otroligt viktiga avtal som behöver komma till stånd på toppmötet i Köpenhamn om ett år. Där inte minst relationen mellan i- och u-länder kommer att stå i centrum för förhandlingarna.

Förutom det här lilla uppdraget verkar det nu bli klart med ett mindre rapportredigeringsjobb åt en av de stora amerikanska biståndsorganisationerna, CRS, vilket känns mycket bra.