onsdag 29 oktober 2008

"Diplomatic" Observer

Imorgon är det presidentval här i Zambia. Klockan 5.30 ska jag och min franske teamkamrat Kim vara vid en röstlokal och observera hur det går till när den öppnar. Sen följer en dag av tittande, tittande och lite rapportskrivande. Som valobservatörer får vi ju inte på något sätt blanda oss i eller påverka det som sker, så det gäller att hålla mun.

Rutinerna kring själva röstandet är bra i Zambia och väldigt transparanta, så vi räknar inte med att observera något omfattande valfusk. Däremot kan det ju ske rätt mycket påtryckningar utanför vallokalerna som vi inte ser.

Det är jämnt mellan de två huvudkandidaterna, utgången är alltså oviss. Och betydelsefull, det är stor skillnad på Rupiah Banda och Michael Sata. Och för den delen på den tredje kandidaten Hakainde Hichilema också. Men det kommer sannolikt att dröja innan resultaten tillkännages, så jag hinner nog skriva mer om observerandet innan dess.

Hårt arbete

Den senaste månaden har jag flyttat min muspekare 11680 meter. Det, och att jag har gjort drygt 65000 musklick samt tryckt på mina tangenter 200000 gånger berättar det rätt meningslösa programmet Whatpulse för mig.

lördag 25 oktober 2008

Lördagsuppdatering

De första regnen har fallit. Med dem kom också en kvavare värme som ersatt den supertorra hetta vi haft under oktober. Ännu bör det vara några veckor kvar av den torra perioden, så förhoppningsvis har inte det globala klimatkaoset förskjutit hela regnperioden till denna tidiga start. Ett litet regn då och då är ju helt okej, det rensar luften och sköljer dammet av våra solceller på taket, men dagar i streck av skyfall, takläckor, översvämmade vägar och fukt överallt är inte lika angenämt.

Det ser i alla fall ut som vi får se slutet på den här regnperioden i Zambia. A har precis skrivit på för fem månaders förlängning, så nu slipper jag komma till Sverige mitt i polarperioden utan jobb.

Det har också blivit dags för nytt besök från Sverige. Om en timme landar ett par föräldrar (till mig alltså) som jag så småningom ska åka till Tanzania och Zanzibar med.

fredag 24 oktober 2008

Nu är det allvar

Och då talar jag inte om det stundande presidentvalet i Zambia eller den där finanskrisen - på söndag startar The Parmalat Futsal League. Laget jag tränat med - Lusaka Locomotives - spelar i division ett (av två, den över heter "Super Division"...) och placerade sig i mitten av serien. Ungefär halva laget är som jag, dvs utlänning och inte yngst och snabbast, den andra halvan består av zambier med väldigt mycket bättre bollkänsla.

Vi spelar på en konstgräsplan som har större läktare än någon plan jag nånsin spelat på och för vissa av lagen är det tydligen mer allvar än skoj. Vi får väl se hur nervös jag kommer att vara inför avspark. Dessutom har jag fått axla lagledarrollen eftersom vår vanlige sammanhållande norrman är bortrest.

/Nummer 10

tisdag 21 oktober 2008

Modern och effektiv id-hantering

Allting i zambisk myndighetshantering är inte superomständligt, tidskrävande och kräver tredubbla papperskopior. När jag gick över till Valkommissionen igår (den ligger snett mittemot svenska ambassaden, dit jag först kört för att få ambassadörens underskrift på min observatörsansökan) var det med resten av eftermiddagen obokad, eftersom man aldrig vet vad som kan hända eller vilka ytterligare handlingar som kan krävas vid ett zambiskt myndighetsbesök.

Några minuter tog det hos tjänstemannen som kollade mina papper, sen gick han iväg med mig till det stora rummet på bottenvåningen där fyra personer satt vid varsitt skrivbord. På skrivborden hade de varsin ny och likadan laptop, en webbkamera och en stor utskriftsmojäng. Lite pillande, ett tyst klick från webbkameran och sen rasslade det till i utskriftsmojängen. Ut kom ett färdiglaminerat id-kort med mitt foto och övriga uppgifter som syns på bilden ovan.

Den biståndsgivare som finansierat just de här prylarna har all anledning att känna sig nöjd. För man kan utgå från att det är en specifik "donor" som gjort det möjligt. Lika nöjd bör inte den biståndsgivare vara som såg till att valkommissionen för ett antal år sen fick ett system med optiskt datalästa blanketter för att rapportera in valresultaten från provinserna snabbt och säkert. Det har fungerat så dåligt så att det nu finns ett helt parallellt papperssystem, och alltså mycket mer jobb...

måndag 20 oktober 2008

Håhåjaja

Förra veckan var det fortfarande början av oktober. Det hindrade inte vårt stora varuhus Game att plocka fram julpyntet. En masse kan man dessutom säga, halva lokalen var full av rödguldigt glittrande plastsaker.

söndag 19 oktober 2008

Valobservation med andra ord

Idag kom ett mail med den preliminära indelningen av samtliga valobservatörer i EUs regi. Vi har blivit ihopparade två och två, där de har försökt blanda nationalitet och kön, vilket lyckades till hälften i mitt fall. Min observationskompis heter Kim, är fransman och av manligt kön. Jag känner inte honom sen tidigare, han jobbar på ett internationellt flyttföretag i Zambia vad jag kan se.

Enligt brittiske kompisen M som jobbar för EU-kommissionen här har det pratats fram och tillbaka om vad vi ska kallas, alltså vi frivillig-anmälda valobservatörer. Begreppet "observer" är tydligen reserverat för de helofficiella utsända observatörerna i EUs regi, som i det här hastigt påkomna zambiska valet inte riktigt hunnit formera sig och skickats hit. Istället för normala 60 personer är det istället 5 här. Därav öppningen för oss blandade utlänningar att hoppa in som något mindre officiella observatörer (som verkar kallas "monitors").

På måndag är det utbildning, ska bli intressant att höra vad det är man egentligen ska observera och hur man ska agera. Valfusk kommer det säkert att bli en del av, men sannolikt inte i avgörande mängd. Jag kan tänka mig att det är mer andra sorters oegentligheter, t ex formella brister i lokalernas utformning och bemanning, inflytelserika personer som uppmanar andra att rösta på ett visst sätt etc.

Själva valet sker om mindre än två veckor, just nu verkar den osympatiske populisten Michael Sata ligga bra till, vilket jag för det här landets skulle hoppas att han inte gör den 30 oktober. Om man nu som neutral valobservatör får ha och skriva sådana här åsikter...

Små traktorer från Japan

På den breda och välbesökta nyhetssajten lusakatimes.com låg idag en vad jag skulle kalla ganska riktad annons.

torsdag 16 oktober 2008

Lite mer Harare: En dag på galoppbanan

Borrowdale Park är en imponerande stor anläggning. Från stan tar man Chancellor Avenue, som är avstängd kl 18-06 eftersom MongoMugabe bor där, och fortsätter ut mot de flotta villaförorterna. På höger sida ser man sen de gigantiska läktarna, större än vad jag någonsin har sett på någon annan "smalsport"anläggning, och bortom/bredvid dem den stora öppna gräsytan. Byggnaderna med kontor, vadslagningsluckor och barer kröns dessutom av stora parabolantenner för vad jag tror är direktsändning av tävlingarna till sydafrikansk tv.

Om funktionerna är bortsparade eller om det bara är så att publiken är insatt och återkommande vet jag inte, men inga skyltar eller människor syntes till som kunde förklara vart man skulle gå i den nästan helt tomma arenan. Jag letade mig upp till en av läktarna och satte mig på betongbänken. Ovanför mig fanns en våning för klubbmedlemmar, innanför läktaren en bar där några svarta män satt framför tv-skärmar med galoppresultat på.

När speakern annonserade det kommande loppet strömmade plötsligt folk ut på gräsmattan bredvid banan. De tävlande hästarna och deras jockeyer kom ut och red förbi, bort mot startänden av banan. Lika snabbt som människorna dök upp försvann de igen, in till olika barer vad jag kunde se. Samma sak igen när starten sen gick, precis i tid för att se målgången på nära håll komma alla ut på gräset, stannade ett par minuter och försvann igen.

Den vinnande hästen och jockeyn visades väldigt mycket mindre uppmärksamhet än ägarduon, som gratulerades och tv-intervjuades. Hela grejen kändes mycket intern, vit och tämligen ointressant. I anslutning till "backstage"området lekte för övrigt de små vita barnen passade av sina svarta barnflickor, i mycket proprare klädsel än dem man ser i Zambia.

The People Vs Petter

Dagen efter att jag avslutat 1000 km körande till Harare och tillbaka utan problem körde jag 10 km i Lusaka - och fick erkänna mig skyldig till att ha kört 73 km/h på 65-väg. Det kostade mig 180000 kwacha.

onsdag 15 oktober 2008


Ett exempel på zambiskt inlägg i valrörelsen (jag ska för övrigt registrera mig som valobservatör idag), där kandidaterna heter Banda, Hichilema och - Sata: http://kusilakwacobra.blogspot.com

Bilder från Zimbabwe

I vanlig ordning har jag lagt en större mängd bilder på flickr eftersom den här bloggen är så seg att ladda upp dem till: http://flickr.com/photos/petters/sets/72157608040305241/show/

måndag 13 oktober 2008

Zimbabwe today

My local advisor D took me to the flea market at Avondale shopping centre where he had some contacts for buying Zimbabwean (Zim for short) dollars. Even though last week saw the legalization of buying and selling goods in foreign currency (US dollars), it only applies to 152 designated places nationwide. Many other shops and restaurants do accept US dollars, but for some items you need local cash.

Since the reform earlier this year the bills don't carry a ridiculous number of zeroes. Instead they look rather familiar to someone living in Zambia where the 50000 kwacha bill is the normal "big bill". For my fifteen US dollars I got nine billes valued 20000 Zim dollars each. Apparently the 50000 bill is to be introduced today, which probably will hike the inflation a bit more. Therefore D decided to wait with with his own money changing, to get the better rate that probably would have developed during the day.

Moving around town gave me the impression that the long lines in front of the atms were even longer than yesterday. The reason being the daily limit of a 20000 withdrawal per person being raised to 50000 Zim dollars.

The sad look of empty shelves greets you every time you enter a supermarket and so far I haven't been able to find bottled water in any of them. But imported Belgian beer in plastic bottles were plentiful.

Driving around Harare on a motorbike in October is lovely. Hot, but the breeze of speed is still cooling. Traffic is more intense than in Lusaka, but still relaxed. The medium-high risers in the city range from 70s to 90s design, very little of the socialist concrete seen in other southern and eastern african capitals is to be found.

The dickhead president isn't very present when you just glance at Harare and Zimbabwe, but the abandoned and partially burned big farms I saw on the way from the Zambian border constitute a distinct reminder. The motorcade passing on Borrowdale road when I had my breakfast at the peaceful Cocoa Tree Coffeeshop gave a surreal impression. When the normal police motorcycles had passed followed by a couple of black stretched Mercedes came two small trucks with the open backs filled with special police sitting sideways fronting me, dressed in camouflage, rifles in hands and wearing fully covering white motorcycle helmets. It made me think of starwars rather than a sunny country in southern africa.

There is still plenty of good life in Harare though. I ended up at my first horse racing ever and have enjoyed a three course dinner with pretensions for 35 US dollars in a beautiful villa with spotless service and no obvious shortage of anything. Internet is way faster than in Zambia and the croissant at the Italian bakery is fresh and cheap. Being one of the very few tourists in town I found myself completely alone at he bombastic monument at "Heroes Acre" with not even a bored guard sitting in a corner. No use in obeying the signs about vip parking and traffic prohibited :-)

I drove on good roads from Lusaka to Harare in nine hours including border crossing, lunch at the Twin Rivers Inn, a couple of fuel stops and one road block. Hassle free to say the least, which Harare itself also turned out to be. Go visit!

fredag 10 oktober 2008

Zimsalabim!

Mellan 7 och 19.30 var jag på MacFarlanes verkstad idag. Ägaren Bobby (bilden) hjälpte mig till och från, liksom ett par av hans anställda mekaniker. Resultatet blev faktiskt ett hittat och åtgärdat fel, via en tämligen långtgående demontering. Så min planerade långhelgresa till Harare ser ut att bli av, med ett dygns försening och en bortrationaliserad natt på schyssta lodgen Kanyemba precis före gränsen till Zimbabwe. Imorgon i gryningen bär det av, 150 km till gränsstaden Chirundu, sen knappt 400 km i Zim för att nå Harare strax före skymningen. Tid behövs för gränsen med omfattande pappershantering för fordon, vägspärrar med mutsugna poliser, bensinjakt bland torrlagda mackar och allt annat som kan tänkas hända på vägen. I packningen kommer det att finnas 1,5 ombyte, verktyg och vatten.

Ett tag efter att den här bilden togs var det dags att provstarta hojen efter färdig ihopsättning. Det gick inte. Förnyad isärtagning visade en kabel som klippts av när en skarp kåpkant skruvades fast, så lite fogning och tejp senare kom det en efterlängtad smäll ur avgasröret när all den oförbrända bensinen antändes.

Jag tar inte med nån dator till Zim, mest för att inte bli tagen för journalist eller riskera stöld/beslagtagande, så det lär inte bli nåt mer uppdaterat här förrän jag är tillbaka i Zambia på måndag eller tisdag.

torsdag 9 oktober 2008

Kampen mot oljan fortsätter

Och då är det alltså inte ur ett klimatperspektiv. Vid tvåtiden kom Bob och hans son Duane hem till mig, kollade på hojen, konstaterade big problems och följaktligen lyfte vi upp den på flaket på deras bil.

Efter färden till deras verkstad vidtog ett intensivt demonteringsarbete för att komma åt roten till oljeläckan, som givetvis kräver att de jobbigaste sakerna måste tas bort (förgasare, luftburk, batterihållare, alla kablar till motorn, hela växellådan, kardanaxeln, svingarmen - ni fattar grejen). Bob chefade och skruvade lite grann, men mest sa han till sin mekaniker Kennedy att göra grejer, liksom till mig, så det var rätt mycket self service snarare än vanligt verkstadsbesök. Plötsligt hade klockan blivit fem och det var dags att gå hem, utan att ens ha kommit fram till själva problemet med hojen, än mindre åtgärdat det. Så nu står hojen som på bilden nedan, jag vetefan om jag skulle få ihop allting på egen hand. Men fem i sju imorgon bitti kommer Duane och hämtar upp mig, sen fortsätter vi!

onsdag 8 oktober 2008

Tur eller otur?

Jag undrade om jag hade spänt muttrarna ordentligt till bakhjulet igår kväll, det vinglade liksom till när jag svängde ut från Sable Road på väg hem från finska J som jag just köpt en liten gps av. Ingen skevhet syntes de resterande två hundra metrarna hem, men däremot såg jag någonting annat på asfalten bredvid mig när jag svängde runt på vår uppfart: Olja.


Victoria falls from natovarlden on Vimeo.

Inte så lite heller, det rann i princip ur motorns undersida. Lite kvällsmek gav det dystra beskedet att det inte var något så enkelt som en lättåtkomliga lösa skruvar, så jag packade ihop och inväntade onsdagens dagsljus. Som ni kanske vet har jag planerat en motorcykelresa till grannlandet med mongopresidenten över helgen, så om det var bra att hojen pajade ett par hundra meter från hemmet eller en satans otur att den gick sönder precis nu när jag verkligen skulle använda den vet jag inte riktigt. Ett dåligt omen är att jag saknat en sladd till oljetrycksvarningslampan i en vecka, så det var rätt mycket tur att jag märkte läckan i tid för att undvika en helförstörd motor.

Mer mekande, läsande i verkstadshandboken och en provstart efter påfylld olja visade bara ännu tydligare det jobbiga faktum att oljeläckan verkade komma från en plats så långt in och undertill att en demontering av hela växellådan verkar nödvändig. Det är inget jag gör på min smutsiga uppfart med två skiftnycklar och handfull andra verktyg, så denna dag har jag jagat mekaniker i Lusaka. Det finns en officiell bmw-verkstad där jag är lite tjenis med Alfred som är av de äldre mekanikerna, så jag körde dit för att kolla om de kunde ta in hojen. Vi snackade lite, jag förklarade vidden av mekandet och han tog oss till sin chef - som sa "Tyvärr, vi är bara licensierade för bilar, så jag vågar inte röra din motorcykel". Efter en eftermiddag i andra verkstäder som antingen vägrade andra märken än deras egna (Honda) eller sa att de nog bara skulle förstöra hojen pga bristande kunskap (Yamaha) hamnade jag på Bobs verkstad. En institution i motor-Lusaka och bekant med den förre ägaren till min båge. Självaste Bob kommer hem till mig imorgon efter lunch för att kolla på läckan, jag håller tummarna för att en snabb lösning kan vara möjlig och min Zimbabwehelg inte är körd för den här gången.

Koppar

Helgen som gick var nog den smutsigaste hittills i Zambia. Två nätters camping mitt i naturen, där marken dessutom var sotsvart efter att gräset brunnit upp. Ingen vattenkälla och superdammigt sedvanligt afrikanskt vis. Anledningen till all denna smuts var idén som vår finske vän I fick för länge sen, som gick ut på att återskapa processen att göra koppar som den en gång sett ut i Zambia.
En brittisk hemmaman T fattade tycke för Is idé och ägnade väldigt mycket tid att organisera en helg med ett tydligt mål: Egentillverkad koppar gjuten i form av en gammal valutsumbol i form av ett (icke-kristet) kors.

Bilden från flickr där hela helgen finns dokumenterad, just denna visar vår tyske geologguide Wolfgang som förklarar att jag kan se malaktit i gruset med hjälp av hans lupp. Vi hade även sällskap av Michelo som representerade the Association of small scale miners, med vars hjälp vi kunde få tag på malm.

Hur gick det då?
Tja, vi var i två gruvor (dagbrott), fick tag på och krossade och sorterade vår råvara, tillverkade gjutformar i soapstone, eldade i timmar med blåsbälg - men inte fan rann det ut nån koppar. Vi hittade däremot små mängder i askan dagen efter, som vi bankade och slipade lite på så att alla - vi var nästan 20 pers - fick en pytteliten bit egentillverkad koppar med sig hem. Och så smälte linsen på min ficklampa när jag lyste ner i ugnens glöd.

A och jag tog väl inte sådär jättehårt på koppartillverkningen, men delikat grillad köttmiddag, vinsnack runt elden och en helg utanför stan var inte alls dumt.

Galen grillkol sprutade gnistor:


Fire fire fireworks from natovarlden on Vimeo.

tisdag 7 oktober 2008

SR: Sträng valutakontroll skyddar Afrika

Jag stjäler glatt en notis från Sveriges radios webbplats:

På grund av en sträng valutakontroll har afrikanska länder hittills varit relativt skyddade från finanskrisen. Däremot märks krisen på fallande priser på exportmarknaden, även om Afrikas ökande export till Kina och Indien gör fallet mjukt. Frågan är nu när krisen på allvar når Afrika.

När den globala finanskrisen väl blir mer kännbar så blir det kanske först i Sydafrika. Det tror Tony Twain, ekonom på oberoende ekonomiinstitutet Econometrix i Johannesburg.

– Sydafrika har den mest liberala ekonomin på den afrikanska kontinenten, men bankerna här har hittills varit skyddade från finanskrisens dominoeffekt, säger Tony Twain

Ironiskt nog så är det den för många investerare så illa omtyckta valutakontrollen som utgör det största skyddet.

Afrikanska ekonomier är mer eller mindre centralstyrda. Man vill att utländsk valuta ska stanna i landet och afrikanska banker investerar i stort sett inte alls utomlands.

Det största hotet i den nuvarande krisen är de fallande priserna på exportprodukter, som olja, järn och stål. I Sydafrika är importen redan i dag större än exporten. Fortsatt fallande priser och en fortsatt fallande valuta riskerar att ytterligare öka underskottet i finanserna.

För 20-30 år sedan var afrikanska länder mer beroende av export till USA och Västeuropa men i dag är man mer orienterade mot Kina och Indien och det kan vara Afrikas smala lycka.

– Marknaderna i Kina och Indien är internt drivna och beroende av import av cement, stål och koppar. Som det ser ut så är Kina och Indien mindre påverkade av den globala finanskrisen än USA och Västeuropa. Kina och Indien kommer inte att rädda allt, men det dämpar åtminstone fallet en smula, säger Tony Twain på Econometrix.

Margareta Svensson, Johannesburg
margareta.svensson@sr.se

måndag 6 oktober 2008

Zimbabwe - givet utflyktsmål?

Via bloggen som Afrikagruppernas utsände i Harare skriver såg jag nedanstående artikel på den sydafrikanska tidningen Mail & Guardians webbplats. Känns inte så roligt att läsa om en väntande svält i landet jag ska åka till i slutet av veckan, inte minst eftersom jag är övertygad om att jag som förhållandevis rik inte kommer att ha några problem att äta (till och med gott) i huvudstaden Harare.

torsdag 2 oktober 2008

Värme och valkampanjande

Visserligen har jag varit på varma ställen förut, men värmen i Lusaka vid den här tiden på året är svårslagen. Positivt alltså. TORR är dess mest framträdande egenskap, så man blir knappt svettig i vardagslivet, trots en bra bit över 30 grader och tokstrålande sol. Jämför det med fuktigheten i Shanghai när vi var där i juni, bilden nedan visar en gräsmattegathering med finländare där jag knappt kunde ha på mig glasögonen pga av all svett som rann i ansiktet efter ansträngningen av att ätit en varmkorv. En halvmulen dag.

När man klämmer ut lite schampoo ur flaskan i badrummet är det inte rumstempererat, utan varmt. Liksom de flesta vardagsprylar man tar i hemma. Saltströaren känns VARM när tar i den.

Som kanske syns i nyhetsflödet från Lusakatimes.com i vänstermarginalen på den här bloggen har kampanjandet inför valet den 30 oktober ökat i intensitet. Och smutsighet. Idag hörde jag på radio om försöket från största oppositionspartiet att stämma bort den sittande majoritetsledaren från valbar plats. Till höger en bild från en av de mest vältrafikerade korsningarna i Lusaka, Great East Road och Addis Ababa Drive, där nämnda oppositionsparti har affischerat friskt. Banderollen illustrerar ledaren Michael Satas image som en handlingens man med "No Zesco Blackouts", som alltså betyder "Inga fler elavbrott" - ett helt omöjligt löfte eftersom den installerade kapaciteten är för låg och inte går att bygga ut annat än på längre sikt.

onsdag 1 oktober 2008

About the founders of Bush Buzz

Ett inte helt otypiskt vitt par i Zambia (södra Afrika), texten tagen direkt från deras webbplats: www.bush-buzz.com

Bush Buzz, your Zambian-based Safari Tour Operator was founded in 2003 by an adventurous Dutch couple, Bas and Nathalie van Soest.

Their passion for Africa brought them back to Zambia where they now hope to share their experience and hospitality with you.
Over the past 15 years Bas has travelled extensively on the African continent. He is fluent in English, French, and German and Dutch is his native language. Bas personally guided most of the tours in the past, but has now moved into the bush and together with Nathalie, manages a lodge in the north eastern corner of the Kafue National Park.

Nathalie was born and brought up in Zambia. She travelled in Australia and Asia before settling in Europe for several years. She returned home in 2002, and set up the Bush Buzz office in Lusaka. She now enjoys bush life with Bas and their daughter Natasha. Nathalie is fluent in English and Dutch.

Their young daughter Natasha, first introduced to the bush at the tender age of 8 weeks, is fast developing a keen interest in the bush and it’s wonders & will no doubt one day be a valuable asset to Bush Buzz! Natasha is fast learning English, Dutch, Nyanga & Kaonde.