Allting i zambisk myndighetshantering är inte superomständligt, tidskrävande och kräver tredubbla papperskopior. När jag gick över till Valkommissionen igår (den ligger snett mittemot svenska ambassaden, dit jag först kört för att få ambassadörens underskrift på min observatörsansökan) var det med resten av eftermiddagen obokad, eftersom man aldrig vet vad som kan hända eller vilka ytterligare handlingar som kan krävas vid ett zambiskt myndighetsbesök.Några minuter tog det hos tjänstemannen som kollade mina papper, sen gick han iväg med mig till det stora rummet på bottenvåningen där fyra personer satt vid varsitt skrivbord. På skrivborden hade de varsin ny och likadan laptop, en webbkamera och en stor utskriftsmojäng. Lite pillande, ett tyst klick från webbkameran och sen rasslade det till i utskriftsmojängen. Ut kom ett färdiglaminerat id-kort med mitt foto och övriga uppgifter som syns på bilden ovan.
Den biståndsgivare som finansierat just de här prylarna har all anledning att känna sig nöjd. För man kan utgå från att det är en specifik "donor" som gjort det möjligt. Lika nöjd bör inte den biståndsgivare vara som såg till att valkommissionen för ett antal år sen fick ett system med optiskt datalästa blanketter för att rapportera in valresultaten från provinserna snabbt och säkert. Det har fungerat så dåligt så att det nu finns ett helt parallellt papperssystem, och alltså mycket mer jobb...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar