Lite mer Harare: En dag på galoppbanan

Borrowdale Park är en imponerande stor anläggning. Från stan tar man Chancellor Avenue, som är avstängd kl 18-06 eftersom MongoMugabe bor där, och fortsätter ut mot de flotta villaförorterna. På höger sida ser man sen de gigantiska läktarna, större än vad jag någonsin har sett på någon annan "smalsport"anläggning, och bortom/bredvid dem den stora öppna gräsytan. Byggnaderna med kontor, vadslagningsluckor och barer kröns dessutom av stora parabolantenner för vad jag tror är direktsändning av tävlingarna till sydafrikansk tv.

Om funktionerna är bortsparade eller om det bara är så att publiken är insatt och återkommande vet jag inte, men inga skyltar eller människor syntes till som kunde förklara vart man skulle gå i den nästan helt tomma arenan. Jag letade mig upp till en av läktarna och satte mig på betongbänken. Ovanför mig fanns en våning för klubbmedlemmar, innanför läktaren en bar där några svarta män satt framför tv-skärmar med galoppresultat på.

När speakern annonserade det kommande loppet strömmade plötsligt folk ut på gräsmattan bredvid banan. De tävlande hästarna och deras jockeyer kom ut och red förbi, bort mot startänden av banan. Lika snabbt som människorna dök upp försvann de igen, in till olika barer vad jag kunde se. Samma sak igen när starten sen gick, precis i tid för att se målgången på nära håll komma alla ut på gräset, stannade ett par minuter och försvann igen.

Den vinnande hästen och jockeyn visades väldigt mycket mindre uppmärksamhet än ägarduon, som gratulerades och tv-intervjuades. Hela grejen kändes mycket intern, vit och tämligen ointressant. I anslutning till "backstage"området lekte för övrigt de små vita barnen passade av sina svarta barnflickor, i mycket proprare klädsel än dem man ser i Zambia.