Dagen före den finska självständighetsdagen var vi inbjudna att fira den med den finska ambassadören och hennes make i deras residens. Det var vi inte direkt ensamma om, samtliga anställda på de nordiska ambassaderna verkade vara inbjudna, liksom givetvis en mängd lokala dignitärer inklusive jordbruksministern, och allehanda diplomater.Trots den enorma parkeringen som fanns innanför murarna till residenset, där säkert 20-30 bilar stod parkerade, var hela gatan utanför fylld med stora bilar. Vilket ju måste ske titt som tätt i de ambassadörsbefolkade delarna av stan.
När vi kom hade ambassadören förvånansvärt punktligt redan satt igång med sitt tal, långt och seriöst, som följdes av högtalardånande sång av en zambisk-finsk kombo, mat som försvann i ett nafs (lax! denna raritet här) och ett drinkbord med inte lika strykande åtgång.
Vi samåkte med några av de finska vännerna i stan, i en stor och smutsig landrover som inte riktigt gick ihop med alla kostymer och klänningar. Men så är den också köpt för lite mer seriös användning av I och E, som ska köra den hem till Finland när deras dryga två år i Zambia tar slut i juli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar