Sista frukosten i lilla byn Tofo innehöll en perfekt avslutning: Knölvalar så nära stranden att de var väl synliga från vårt frukostbord på terrassen. Med ett måttligt teleobjektiv som mitt blir ju inte stjärtfenan som störst på bilden ovan, men om man vet vad man tittar efter så...
Vi är alltså hemmma efter en veckas semester med vännerna A&J, en svinskön sådan. Morgonflyget till Johannesburg är inte mycket att orda om, men vid hyrbilsdisken blev vi uppgraderade till en mercedes (vilka inte alla i sällskapet gillade pga den möjliga ökningen av rånrisk). På de fina sydafrikanska vägarna susade vi norrut med farthållaren intryckt, sugna på att komma fram till Maputo före mörkret. Ett matstopp på bensinmack med tillhörande snabbmatsställe (Steers) gjorde väl ingen gladare, tyvärr är ju de tråkiga sidorna av anglo/usa-kulturen rätt framträdande i SA. Desto schysstare var det lilla stället med café/butik och massor av färsk avocado som vi stannade vid för en kopp kaffe i de vindlande passagerna före Nelspruit. Den gamle vite ägaren kändes som en snäll gammal gubbe, inte rassig som många andra.
Vi rullade in i ett lördagshektiskt Maputo strax efter skymningen och letade efter Leningatan som skulle komma strax efter Palmegatan. Det gick smidigt, men Mao Tse-Tunggatan med vårt hostel på hade vi svårare att hitta. Till slut checkade vi in på Fatima's - och det råder vi ingen annan att nånsin göra. Inget dramatiskt, bara smådåligt och överprissatt, det finns flera bättre alternativ.
En dieselstinkande gammal taxi - just det, merca! - tog oss i maximala 30 km/h till restaurangklassikern Costa do Sol där vi högg in på den eftertraktade havsmaten. Fisk, räkor och languster skulle bli vår diet hela tiden i Moçambique, något varken vi i LSK eller vännerna från Moskva har i övermått till vardags. Till vårt sällskap kom J, en nyinflyttad amerikanska vars danske pojkvän vi känner från hans konsultsejourer i Lusaka.
Urbant, slitet, socialistiskt arv, mer räkor och 38 grader i skuggan. Så kan man sammanfatta vår söndag i Maputo, som avslutades med öl och samtal med andra boende på Fatima's. Sen tidig morgon på måndagen och plattan i mattan norrut. Stranden hägrade.
Den sköna mixen av lokalbefolkningens vardagsliv och välutbyggd turistnäring skänker den lilla byn Tofo en "äkthet" kombinerad med bekvämlighet som det är lika fånigt att prata om som de flesta av oss är ute efter just den där "äktheten". Perfekt badtemperatur i vattnet, surfbara vågor (bevis nedan), ytterligare räkor, vi fick huset med bästa terrrassen (kvällssol och inget mellan oss och havet) för under 800 kr natten för oss alla fyra, simningen med delfiner och medhavd rysk vodka gjorde vistelsen mer än njutbar.
På vägen tillbaka mot Joburg stannade vi en natt i Maputo och sov hos J i hennes stora hus med neutrala ljusa möbler från amerikanska ambassaden och egen extravakt. Skön frukost i trädgården och sen klämde vi återigen in oss i bilen med ordet "kompressor" på bakluckan.
En fantastisk överraskning visade sig Johannesburg vara. Bilden av den stora, smutsiga och våldsamma affärsstaden skulle bli vackert kolorerad i Melville. Vi lämnade A&J på flygplatsen för vidare befordran mot Sverige, låste dörrarna och rullade in mot city. Vi hade fått nys om den softare stadsdelen Melville, litet bohemian chic sådär, och hade bokat ett rum på ett litet hotell där. Förvånansvärt problemfritt hittade vi dit i femmiljonersstaden och blev glatt överraskade av stället. Snyggt, charmigt och nästan lite elegant, dessutom på GÅNGavstånd från en bar- och restauranggata som vi storögat hade kört genom på vägen till hotellet.
Finmiddag med tre sorters carpaccio varav en krokodil och en nota mindre än Mugabes insikt om sina brister var en ypperlig start på kvällen, som sedan visade sig bli helt absorberad av det tämligen seniora paret Mark och Owen som vi träffade på en rätt mixad bar med den sydafrikanske officielle flaskjonglörsmästaren bakom disken.
Sista timmarna innan vårt plan skulle lyfta dagen efter hasade vi bakfullt runt i ett superstort köpcentrum för en sista "civilisations"dos innan den lantliga stillheten i Lusaka.
