I söndags gick jag upp 5.15 för att skjutsa A & L till busstationen inför deras tripp till Livingstone (victoriafallen) och Chobe i Botswana (safari). Det var nu inte så hemskt mycket tidigare än vad jag skulle gått upp annars, eftersom det var bestämt träff kl 7.30 en mil söder om stan för de som skulle köra hoj till Siavonga vid Karibadammen över dagen.
Som synes var det en solig dag (det är fortfarande regnsäsong) och den rätt skapliga mängden av elva motorcyklar var samlade vid åttatiden. A är inte riktigt övertygad om det smarta att åka mc i Zambia, och hade väl inte heller något emot att sova litet, så liksom de flesta andra körde jag utan passagerare ("de flesta andra" var företrädesvis äldre vita zambier eller britter som bott 30 år i landet, men även en holländsk diplomat, ett ungt sydafrikanskt par och glad indier som sålde elektronik i Lusaka).
Den här snubben har till skillnad från de flesta andra inte lagt sig till med den skumma zambiska/sydafrikanska accenten utan har kvar en genuint brittisk istället. Och hade den senaste generationens ipod inpluggad i öronen när han körde. På en Triumph (modern och ful) med den personliga nummerskylten "Len's". Det Lens fru som körde följebilen, som alltså var med för att kunna plocka upp eventuellt kraschade/felande motorcyklar och motorcyklister. Det är en tämligen duktig skara knuttar jag hamnat bland, kör ordentligt gör de, med ordentliga kläder på sig också.
Efter ca åtta mils tråkig raksträcka och en paus vid totalmacken började vägen slingra sig ner från zambias platå, dessutom nyasfalterad. Lagom varmt, lagom kurvigt och lagom litet trafik.
Efter totalt 20 mil kom vi fram vattnet, som alltså är uppdämt för att generera el (ledningarna på bilden). Vi körde till lodgen Eagle's Nest precis vid strandkanten och käkade frukost/lunch. Från terrassen där vi satt var skylten på stranden med texten "Warning! Crocodiles!" väl synlig, och enligt Roland i mitt fotbollslag finns det en del riktigt stora. Men tydligen går det att bada ändå.
På vägen hem märkte jag något förvånad och besviken att nåt var fel med min hoj, den gick inte att få över 100 km/h. Med hjälp av Andy, som är den som sålde hojen till mig, försökte vi komma underfund med vad problemet var, dock utan resultat. Något med bränslet var det iallafall.
Hemresan gick bra ändå, men nu hade jag tid att uppmärksamma de fem(!) lastbilsvrak som låg kraschade mot bergväggen längs den slingrande backen upp mot Lusaka.
Igår, dagen efter utflykten, skruvade jag isär bägge förgasarna och hittade felet: Gummimembranet som reglerar vakumet var trasigt i bägge två, så det var därför det inte kom fram tillräckligt med soppa. Jag hade fått med ett membran i reserv när jag köpte hojen, så det bytte jag med omedelbar förbättring av prestandan som följd. Genom den holländske diplomaten (till höger på bilden, den andre är Hans, verksam i turist- och bilförsäljarbranschen) är ytterligare ett membran nu på väg till Zambia, med kurirpost verkar det som av den utlovade korta leveranstiden. Ska bli trevligt att prova med bägge hela på plats!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bäste Petter, imorse gick jag upp jättetidigt. Jag brukar äta filmjölk med banan och müsli men filmjölken var tyvärr slut. Istället åt jag lite torrt bröd som jag bakat i söndags och drack två glas mjölk. Jag har ont i magen, inte för att jag är laktosintolerant som 99,9% av den finländska befolkningen, utan för att jag tränat tidigare i veckan. Idag valde jag att kamma min bena åt höger, jag har en ljusbrun kofta på mig som tillhört Fridas morfar och ett par Levis 501 (re-make av 66-års modell) och ett par Umbro-sneakers. Min tisha bekläds av familjen Ewing. Nu ska vi ha en diskussion om hur vår nya hemsida ska se ut på jobbet, jag har en del ideér som jag ska presentera. Jag har nu på morgonen precis färdigställt en enkät för en branschförening så snart får vi veta konjukturläget.
Vad fint med membranen, när jag läste det Naturvetenskapliga basåret på universitetet i Umeå hade jag svårt med membranen, osmos och matematiken. Bland annat. Det var ingen rolig period i mitt liv, eller det var väl snarare så att studierna inte föll mig på läppen. I övrigt levde jag rövare, om man får lov att vara lite frispråkig.
Ska vi säga så?
lyckos den som kan välja benhåll. Jag är för evigt hänvisad till högerbena.
skit i benan, jag blev uppfuckad när det gäller hemsidan, brutalare än Mad Max Mosley style, det är vad som räknas.
Blir ju litet nyfiken på vad du föreslog i strid med resten av sinf-gänget?
Det otroligt kontroversiella att vi ska låta någon som kan bygga websidor inledningsvis hjälpa oss. Det var typ kontentan sett från mina itter bitter ögon.
Skicka en kommentar