Vi tog bilen och körde västerut längs Leopard's Hill Road, på jakt efter den polocrossturnering vi hade sett en annons om. Vi hade bara en luddig uppfattning om hur polocross utövas, men trodde nog att var på hästar och involverade nåt slags verktyg som man fångar/kastar en boll med.
Efter en hel del åkande på skruttiga grusvägar kom vi fram till stället: Två stora gräsplaner, små läktare och två ordentliga publik/serveringsbyggnader. På parkeringsplatsen var det fullt av stora bilar, alltså bara 4x4s så långt ögat räckte. Att det var vitt behöver jag väl knappast skriva, mer fascinerande i så fall vilken sorts vita det var. Fjärran från de gamla brittiska kolonisatörernas välkammade uppsyn och den aristokratiska stil som vi nog förknippade hästsporten med stod vi istället bland en hög bönder. Solbrända armar, massor av barn överallt, flipflops och sportiga solglasögon med snodd bakom huvudet. De flesta attributen förde tankarna till amerikansk underklass, snarare än till markägande elit i Afrika. Bland de vanliga landcruisrarna och de andra japanska jeeparna stod det till och med någons (säkert väldigt stolt) importade jättetruck från USA.
Polocross utövas av två lag med tre personer i varje, utrustade med en häst och en håv vardera. Vinner gör det lag som gör flest mål, vilket består av att kasta bollen med hjälp av håven (efter en studs i marken) mellan två vita stolpar, litet likt ett rugbymål. Man tar bollen av sina motståndare genom att slå den ur deras håvar, för att sedan själv plocka upp den och galoppera mot målet.
Det var inte alldeles helvitt på hästryggarna, men givetvis var skötarna av den enorma mängd hästar som stod under tygtaken längs planerna lokala zambier.
Efter en hel del åkande på skruttiga grusvägar kom vi fram till stället: Två stora gräsplaner, små läktare och två ordentliga publik/serveringsbyggnader. På parkeringsplatsen var det fullt av stora bilar, alltså bara 4x4s så långt ögat räckte. Att det var vitt behöver jag väl knappast skriva, mer fascinerande i så fall vilken sorts vita det var. Fjärran från de gamla brittiska kolonisatörernas välkammade uppsyn och den aristokratiska stil som vi nog förknippade hästsporten med stod vi istället bland en hög bönder. Solbrända armar, massor av barn överallt, flipflops och sportiga solglasögon med snodd bakom huvudet. De flesta attributen förde tankarna till amerikansk underklass, snarare än till markägande elit i Afrika. Bland de vanliga landcruisrarna och de andra japanska jeeparna stod det till och med någons (säkert väldigt stolt) importade jättetruck från USA.
Polocross utövas av två lag med tre personer i varje, utrustade med en häst och en håv vardera. Vinner gör det lag som gör flest mål, vilket består av att kasta bollen med hjälp av håven (efter en studs i marken) mellan två vita stolpar, litet likt ett rugbymål. Man tar bollen av sina motståndare genom att slå den ur deras håvar, för att sedan själv plocka upp den och galoppera mot målet.
Det var inte alldeles helvitt på hästryggarna, men givetvis var skötarna av den enorma mängd hästar som stod under tygtaken längs planerna lokala zambier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar