Immigration, del 14

Rekord! Högst tio minuter tog det mig att få samma besked som vanligt. Alltså, jag har givetvis inte fått något tillfälligt uppehållstillstånd ännu. Men det var ett glatt/generat återseende med Geofrey, som av någon anledning flyttat in i "Senior Officers"-rummet. Men, jag vill inte undanhålla er några detaljer från mitt andra hem i Lusaka, så här kommer det:

Men inte helt litet optimism stoppade jag ner pass, ansökningskvitto och report order i väskan, tillsammans med handduk och shorts. Tänkte att en timme i en kvalmig byråkratlokal med fördel kunde följas av litet friskvård i den olympiska simbassängen. Eftersom min mapp hade hittats förra veckan och Fru Ordningsam herself (Mrs. Mungu som vi känner henne) sa att hon skulle börja processa mitt ärende under veckan, tänkte jag faktiskt att det skulle kunna ha hänt något i mitt ärende. Så fylld av tillförsikt och hemmastadd på Immigration kände jag mig att jag inte bytte från de hemmahasande kläderna (strumplös i vans, jeans och för kort t-shirt) innan jag satte mig på hojen och körde nerför Los Angeles Boulevard, genom Longacres och fram till Makten på Haile Selassie Avenue.

Det var rätt sent på fredagseftermiddagen och förvånansvärt mycket folk som väntade när jag klev in genom den tonade glasdörren. Raskt skrev jag in mig och gick självsäkert genom lokalen, där ungefär lika delar indier, européer, nordamerikaner, mellanöstrare och afrikaner från grannländerna stod lutade mot väggarna och utspridda bland skrivborden, väntande på sin tur.

Jag såg Mrs. Mungu bakom sitt skrivbord, noterade att Geofrey satt bakom skrivbordet bredvid henne men låtsades inte om honom (förvissad om att han var ett långsammare alternativ än hon), och gick fram till Mrs. Mungu och hälsade med ett glatt "Good afternoon!". Hennes svar var inte direkt översvallande, en neutral men frågande blick var allt jag fick. Jag förklarade att jag kommit som hon rått (rådit?) mig förra fredagen, och upprepade vad hon sagt till mig, om att mitt ärende skulle processas under veckan som just gått. Hennes svar blev ett hojtande till Geofrey, som jag därmed vände mig mot och blev igenkänd av. Han höll på att skriva ett sms på sin telefon när Mrs. Mungu bollade över till honom, och det fortsatte han med under hela tiden vi pratade. Han förklarade med sin sedvanliga generade uppsyn att det inte var riktigt klart ännu, att det berodde på nånting "dependant", vilket jag föreslog var min fru, och här blandade Mrs. Mungu in och sa något skarpt till Geofrey. Han fick fram förklaringen att ett sådant ärende som mitt måste behandlas av the Chief Officer, och att han skickat mitt ärende dit.

På frågan om när det skulle kunna tänkas vara läge för mig att komma in igen svarade han att måndag, kanske, kunde vara lagom, och fick det att låta som att det kanske skulle passa redan tidigare, men att jag nog inte behövde komma in före måndag. Som alltså föregås av lördag och söndag, när kontoret vad jag vet absolut inte är öppet. Han ändrade sig till onsdag och jag kände att jag nog inte behövde stanna så mycket längre på Immigration idag.

Innan jag gick ut insåg jag att denna fredag var mycket mindre casual än förra, Geofrey hade till och med kavaj och skjorta på sig, och Mrs. Mungu något rätt neutralt. Ganska mycket mindre optimistisk sa jag hejdå till Geofrey och insåg att läget nu var precis likadant som för flera veckor sedan, vilket alltså innebär att jag den närmaste månaden kanske kan nöja mig med att numrera om de tidigare inläggen och lägga ut dem igen...