Anna efternamn

Andy, Matt, Joanna, Rasmus, Katie, Will, Helge, Calum, Karin, Jacob, Ash, Riika, Ilpo, Dan, Tue, Nana, Bonaventure, Gillis, Elina, Alex, Morad, Jacob, Anders, Karen, Francis, Rory, Marc, Gosha, Jane, Ginty, Hans, Marilyn.

Det slog mig alldeles nyss, att det sociala livet i Lusaka uteslutande bygger på förnamn. Visst, när jag presenterar mig på en fest i Sverige säger jag inte heller mitt efternamn, men här förblir efternamnen fördolda, för evigt verkar det nästan som. Det är bara i de få fall man så småningom får en e-postkontakt som efternamnen kan dyka upp. Men det är inget man talar om, eller refererar till. Det blir snarare på de gamla sättet, att folks namn får tillägg efter var de arbetar eller om de har andra utmärkande drag. Namnen ovan är alltså på människor i bekantskapskretsen här i LSK (som jag nu lärt mig att denna håla kallas i bl a lokal rap), och på ingen av dem kan jag efternamnet, trots att jag träffar somliga flera gånger i veckan.

Det är rätt skönt, och funkar rätt bra i en sån här multietnisk miljö (nja, kanske snarare en miljö med människor från flera olika delar av Europa) där det inte blir fyra stycken Anna och tre Johan. De få efternamn jag kan är typiskt nog på svenskar, inte minst kollegorna till Anu.

Rubriken då? För ungefär sjutton år sen i det inte så multietniska Halmstad var Anna efternamn det bästa vi kom på att kalla den snygga tjejen med det ovant slaviska efternamnet. Fast så klart inte så att hon hörde.