I used to be REALLY fat

Det vanliga systemet när man kommer med sin ölback full med tomma flaskor och ska köpa en ny är sympatiskt enkelt. I luckan utanför affären där man kan lämna sina kassar och prylar som man inte vill/bör ta med sig in lämnar man in backen och får ett kvitto. Som man sedan lämnar i kassan när man kommer med sin nya fulla back (att det är dödssvårt att köpa en flaska och ännu mer en hel back om man inte lämnar en tom i retur är en helt annan sak).

På Game, den sydafrikanska kedjan som närmast kan liknas vid spretigheten i utbud (kex och borrmaskiner) hos ÖoB parad med den sociala statusen hos NK - alltså relativt det övriga utbudet i Lusaka, ska man däremot gå till en speciell disk (Customer relations) där två tjejer ~25 står och ser uttråkade ut. Jag går fram dit och hivar upp backen på disken. Den ena tjejen bossar litet över den andra som får börja skriva in grejer i kassan, hon själv börjar konversera mig:

- You gonna down all them yoself?
- Well, not really, my wife and friends will help me.
- But if you did, how long would it take?
- Eeh, maybe a month, I guess.
- Ah! That's only about one a day! säger hon och ser inte särskilt imponerad ut.

- Otherwise I get fat, säger jag.
- True, and yo waste a lot of money. I used to be REALLY fat when I drank beer, säger hon och ser ut att tänka tillbaka på den förskräckliga tiden.
- Really? frågar jag och ler förvånat över denna oväntade öppenhet en onsdagseftermiddag.
- I used to drink ten bottles every Friday and every Sat'day, but now I don't, säger hon nöjd.

Jag gratulerar henne till karaktärfastheten, får min datautskrivna voucher på ca 30 kr och går in butiken.