Regn, klimat och bokstavsbilder

Vi har förbrukat 99,9 procent av vårt internet den här månaden. Och eftersom det är skottår måste vi vänta ytterligare en dag innan det nollas, så istället för att ladda upp ett gäng bilder som skildrar en del av det jag upplevt får jag väl försöka beskriva dem i ord istället. För dem kan jag skriva offline, och sen krävs det inte många kilobyte för att få ut dem på webben. Men tid tar det, och egentligen är det läggdags.

Till exempel skulle jag velat visa det ösregn som ramlade ner på Lusakas gator igår, och som faktiskt föregicks av litet hagel. Det kändes genom den tunna skjorta jag hade på mig när jag körde motorcykeln på väg hem från mataffären. Ungefär vid Longacres valde jag att köra in till kanten och parkera under ett träd, för att vänta ut skuren. Jag hann stanna innan jag blev speciellt blöt, men även om många träd här har ett väldigt snyggt grenverk(?) och ett tätt bladtak regnade det igenom en hel del. Tjugo meter bort fanns en vaktkur med ett utskjutande tak dit jag tog mig med hojen, och där visade det sig att jag fick stanna i 45 minuter. Inte precis tanken, med väskan full av mat och ett klimatseminarium inbokat litet senare, som jag skulle byta kläder inför.

När det väl slutat regna och vattenmängden på gatan utanför inte var mer än en centimeter eller två försökte jag starta hojen. Men en startmotor som inte fick tag på vad det nu är den ska få tag på i motorn. Så jag fick testa kicken, som på gammalt knasigt BMW-manér sitter vänd på sidan, så att man måste stå bredvid hojen. På fel sida dessutom. Tid att åka hem hade jag inte längre, så det blev direkt mot Holiday Inn i halvblöta kläder och med 2 liter filmjölk i väskan.

Seminariet, eller workshopen, som Niras Scanagri hade ordnat blev en rolig och upplyftande upplevelse för mig. Att se och höra 20-30 människor från regering, privata gruvbolag, statliga energibolag, jordbruks-NGOs, danska ambassaden och nån mer som jag tala om effekter av klimatförändringar och vad man kan göra med dem (typ odla fisk i översvämmade områden) var glädjande för att skillnaden mellan den klimatvärld jag kommer ifrån och den här var minimal. Vi talade samma språk, refererade samma rapporter och dessutom hade flera personer en helt rätt offensiv inställning till vem som ska göra vad globalt sett (vi i nord mer än de i syd). Och det hade inte behövt vara så, tror jag med min begränsade kunskap om Zambia, som nog hade befarat att kunskapsnivån skulle vara lägre.

Dessutom var det bra att träffa J från danska ambassaden, som nämnde att de kan behöva ta in en klimatkonsult senare i år, så nu har han mitt cv. Det, liksom en lös UNDP-kontakt och eventuellt ett mindre uppdrag från Sverige är jobbmöjligheter jag hoppas på framöver. Men än så länge jobbar jag fortfarande för NV hemma, på distans och per timme. Det skänker onekligen en viss frihet.

***

Andra bilder jag skulle velat ladda upp är den på den konstiga byggnaden som tar form ungefär vid det stora universitetssjukhuset. Ser litet ut som en gammal pyramid från Sydamerika, och är väldigt stor. Inte så långt därifrån finns bilden som jag inte kunde med att ta, av rädsla för att stöta mig med localsen. Precis när man passerat byggnaden som det står ”Mortuary” på sitter det en handmålad skylt som hämtad ur ett Lucky Luke-album fastspikat i ett träd: ”Cheap coffins” och så ett telefonnummer. Det är också bilden på Anu och mig i sponsorns gula kepsar från söndagens inbreed-event. Och den på den hemgjorda fotbollen, som landat på gräsmattan på fel sida muren, från skolan bredvid kontoret som Niras har på Kudu Road. En plastpåse full med hopknölade plastpåsar, förvånansvärt bollik faktisk. Men även bilden på D och K från frukosten på Café Kilimanjaro (jag tog en chokladcroissant – de är alltid värmda här,en mexikansk omelett med toast, filterkaffe och en juice).

***

Idag betalade vi hemhjälpen Melody hennes lön. 225 000 kwacha kontant i handen. Det är ca 380 kr för två halvdagar i veckan, i en månad. Steget till att försöka göra det vitt är väldigt långt. Vi har inte en aning om hur det skulle gå till, jag tror inte det finns så många att fråga heller tyvärr, och det i ett land som skulle ha nytta av alla skatteinkomster som kan tänkas. Med normal arbetsgivarlogik skulle ju dessutom den anställda få lägre lön, netto, och det tvivlar jag på att Melody skulle vara så sugen på. Men man vet ju inte, så vi får väl se hur det blir nästa månad.