Phil och Hans (eller är det Adam?) och dåliga vägar

Imorse var det sedvanlig frukost på cafét Kilimanjaro för de sugna motorcykelburna, det var min första gång med egen hoj. Gott kaffe är ovanligt i Lusaka, men på Kilimanjaro funkar det, liksom en macka med skinka och ägg. För de andra nämnde jag att jag gärna skulle öva litet på sämre vägar, för att bli kompis med min nya båge, och då föreslog Hans (han kanske heter Adam, kommer inte ihåg) att vi skulle ta en sväng runt stan.

Tillsammans med Phil(lipe), en vit zambier eller sydafrikan (det är helt omöjligt att se/höra skillnad, de brukar ha khakikläder, konstiga frisyrer, ofta mustasch och den där dialekten som påminner om australiensiska), körde vi genom Kalingalinga och Kabulonga ut på Leopards Hill. Hans-Adam på en stor och modern BMW-äventyrshoj och Phil på en mjäkig Honda-halvoffroad, jag på min gamla Gelände-Sport.

Efter 5-10 minuter på ganska fin asfaltslandsväg svängde vi av åt vänster. Efter kanske en kilometer på den dammiga grusvägen som följde stod det en lastbil tvärs över vägen som hade fastnat i leran som vägen omotiverat hade förbytts i på en 10-meterssträcka. Adam-Hans körde först och körde fast. Med hjälp av några locals drog och slirade han sig igenom, faktiskt ganska torrskodd. Phil och jag valde ett annat spår och klarade oss med några nätta fotnedsättningar.

Nästa lastbil hade dock råkat sämre ut, med vänster framhjul hängande utanför bron öven en liten flod. En ganska brant och stenig nerförsbacke ledde ner till bron, han hade sannolikt kommit fort och bromsat sig utanför, kanske studsat på stenarna. En meter till och lastbilen hade legat upp och ner i floden. Nu var de istället upptagna med att lasta av kolet till en annan lastbil, vi körde förbi på sidan. Några kilometer senare var vi framme vid Great East Road och körde tillbaka till civilisationen.