Solceller på riktigt eller på zambiskt vis?

I lördags såg jag i en av affärerna i Kamwala en hög med elektroniska lådor med strömuttag på – inverters. Alltså en mojäng som gör om strömmen från ett kopplat bilbatteri till ett vanligt 230-voltsuttag. Bilbatteriet kan till exempel laddas med solceller, som de sålde i meterstora paneler. Jag blev riktigt sugen, både för att ha en backup till nån lampa, internetmottagaren och kanske laptopen när strömmen går, men också för att få prova i praktiken det jag jobbat med i ett antal år: förnyelsebar energi.

Enligt snubben i affären skulle det räcka med en liten inverter (150 kr), en halvstor solcellspanel på 25 watt (300 kr) och ett bilbatteri (vet inte vad de kostar här, antagligen mer än vad de kostar i Sverige i alla fall). Och det är ju inte så himla mycket pengar, så jag var rätt nära att slå till där och då. Jag besinnade mig dock och igår åkte jag till Suntech som en holländare tipsat om (han stod framför mig i bankomatkön för ett par veckor sedan, men en ryggsäck på sig som fick mig att börja prata med honom – den hade nämligen inbyggda solceller, för att ladda mobilen, ipoden eller gps:en visade det sig).
På Suntech visade det sig att det krävdes litet andra prylar än vad de glada köpmännen i kamwala hade sagt, med litet andra prislappar dessutom. Förutom att deras inverter kostade flera gånger så mycket, deras rekommenderade solcellspanel var dubbelt så stor och kostade väldigt mycket mer, så behövdes dessutom en laddningsregulator och litet annat krafs. Och så hade de ett batteri för drygt ettåfem. Nu tror jag väl visserligen att det här är grejer som faktiskt fungerar, över en längre tid också, men det blir inte riktigt lika enkelt att spontanskaffa.

Fortsättning lär följa.