Glipan i vår gardin på ett par decimeter räckte för att hela sovrummet skulle lysas upp av blixtarna som kom nån gång i minuten, under en rätt lång tid. Jag vet inte hur länge vi var vakna i natt, men den godhjärtade makan i sängen bredvid mig sa ”tänk hur de har de i compounden nu, utan ström i det här skyfallet”. Man kan tänka sig att rätt många hus i de fattiga områdena inte är helt täta, och framför allt blir det så väldigt mycket vatten på marken som översvämmar allt möjligt.
Nu är det dock morgon med uppehåll och måttliga 19 grader. Eftersom det är torsdag har diskhögen vuxit i köket, det är nämligen den ena av de två halvdagar som vår hemhjälp kommer. Hon heter egentligen Melody och jobbade för M som bodde här innan oss. Att jag skriver egentligen är för att det har visat sig att i praktiken är det inte Melody som är vår hemhjälp, det vara bara de första gångerna som hon kom hit. Nu är det istället hennes ”syster” som kommer och sopar golven, städar toaletterna och stryker samtliga tvättade textilier (så att inte de små äckliga äggen ska överleva och ge oss larver under huden). Ett tydligt exempel på hur det går till här: Den som får en inkomst eller arbetsmöjlighet delar med sig av den till familjen.
Vårt hus har som många andra varken uppvärmning eller kylning, däremot en massa ventilationshål i väggarna med myggnät för. Det och det afrikanska röda dammet gör att det krävs en hel del fejande för att hålla rent. Och så har de dille på att gnida in ”Cobra Wax” på de vackra golven av mörkt trä. Det är uppenbarligen inte bara hos oss, hyllan med golvvax är gigantisk i affärerna, och burkarna finns i XXXL. Jag tror det är som skokräm, att det ska poleras efter ingnidningen, men det gör de inte här. Så golven är ganska snorhala, ger en bruna fotsulor/strumpor och så gnisslar det litet när man går på dem. Sulorna på mina tofflor är blanka och säkert de mest välimpregnerade på norra halvklotet (här är ju alla andras likadana).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar