Det bor två miljoner människor i Lusaka. Det känns som om det bor 400 000 här. Det kan visserligen inte vara lätt att göra en folkräkning här, med tanke på hur ”oorganiserat” majoriteten av invånarna bor, men äldre uppgifter jag sett ligger runt 1,5 miljoner. Den högre siffran kommer från stationsrapporten som svenska UD skrivit om Lusaka, och vad de baserar den på vet jag inte (men den innehåller en del märkliga upplysningar riktade till nyanställda vid ambassaden).
Vi bor i en fin del av stan, Kabulonga, i ett hus (ovan) som ligger bakom en mur tillsammans med fem likadana hus. En bekant berättade att Kabulonga för ett antal år sedan (20?) kallades ”trädgårdsstaden” pga sina lummiga gator och gröna trädgårdar runt och mellan husen. Nu är varenda hus och grön trädgård dold bakom en ful mur, ofta av billiga lättbetongblock. Murarna kröns av krossat glas, taggtråd, elstängsel eller en kombination av dessa. Om man kollar på vårt hus från andra sidan, dvs vår trädgård, ser det ut så här:
Och ibland när man kommer hem är det någon i trädgården, som iförrgår, då vårt lilla områdes trädgårdsmästare höll på att klippa våra vildvuxna buskar. I bakgrunden vår mur med glasbitarna högst upp.
När man traskar genom testodlingsträdgården mellan vårt hus och Forum Syd-kontoret passerar man under ett stort bananträd, som härom dagen avslöjade en helt ny bananstock. Hade ingen aning om att bananer växer på en gigantisk lila blomma. (Ni vet att man får större bilder på den här bloggen genom att klicka på dem?)
En helt vanlig dag på gatan utanför vårt hus. Glasskillen är däremot inte en lika vanlig syn i våra kvarter. Nu är det regnsäsong och grönt överallt, framåt september lär det vara gulbränt istället. På andra sidan kvarteret går Kabulonga Road, här visad med en representativ mix av zambier till fots, stora bilar på vägen och en cyklist.
Vi bor i en fin del av stan, Kabulonga, i ett hus (ovan) som ligger bakom en mur tillsammans med fem likadana hus. En bekant berättade att Kabulonga för ett antal år sedan (20?) kallades ”trädgårdsstaden” pga sina lummiga gator och gröna trädgårdar runt och mellan husen. Nu är varenda hus och grön trädgård dold bakom en ful mur, ofta av billiga lättbetongblock. Murarna kröns av krossat glas, taggtråd, elstängsel eller en kombination av dessa. Om man kollar på vårt hus från andra sidan, dvs vår trädgård, ser det ut så här:
Och ibland när man kommer hem är det någon i trädgården, som iförrgår, då vårt lilla områdes trädgårdsmästare höll på att klippa våra vildvuxna buskar. I bakgrunden vår mur med glasbitarna högst upp.
När man traskar genom testodlingsträdgården mellan vårt hus och Forum Syd-kontoret passerar man under ett stort bananträd, som härom dagen avslöjade en helt ny bananstock. Hade ingen aning om att bananer växer på en gigantisk lila blomma. (Ni vet att man får större bilder på den här bloggen genom att klicka på dem?)
En helt vanlig dag på gatan utanför vårt hus. Glasskillen är däremot inte en lika vanlig syn i våra kvarter. Nu är det regnsäsong och grönt överallt, framåt september lär det vara gulbränt istället. På andra sidan kvarteret går Kabulonga Road, här visad med en representativ mix av zambier till fots, stora bilar på vägen och en cyklist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar