Vi var i Shanghai i en dryg vecka, och givetvis hann vi med att handla mat. Vi åkte till Metro, en gigantisk affär som har i princip allt. Både inhemskt och kinesiskt. Hyfsade priser på lokalt producerade saker, rätt dyrt med importerade - som vin. Ballast var nog fiskavdelningen, med massor av färsk död fisk på is - inklusive en liten hammarhaj - och runt 10 tankar med levande fisk, kräftor, sköldpaddor och FETA grodor. Det stora köttkylrummet hade förutom vanliga förpackade kroppsdelar även hela djur hängande på klassiskt vis i krokar. Mest grisar tror jag. Och så hade de blå lånejackor för de frusna!
Samma dag som vi kom hade yngsta brorsbarnet T fotbollsträning. En småfet irländare i 30-årsåldern som är mycket engagerad i ungdomsfotboll i Shanghai höll i träningen. Inte ett helt lätt jobb dock, så fokuserade som på bilden var sexåringarna inte så många sekunder i taget.
E som är äldsta brorsbarnet hade ridlektion och vi följde med. I bilen som kördes av chaufför. Svågern är enligt sitt kontrakt förbjuden att köra bil i Shanghai, av säkerhetskäl antar jag, så istället betalar företaget taxi, tunnelbana och bil med chaufför när det behövs. 45 minuter i hög fart på betalmotorväg från eller runt stan, det var litet svårt att avgöra, och sen var det nästan som landet.
På söndagar har flera av de stora lyxhotellen överdådiga brunchbufféer, och vi hade speciellt fastnat för detaljen att det i några ingick champagne. Riktig fransk alltså, hur mycket man vill. För ca 500 spänn. Så vi slog följe med två av våra värdars finska kompisar som skulle prova en ny, på Westin. Ett helt enormt utbud av mat mötte oss i restaurangen efter en lobby som i kubikmeter var lika stor som ett mindre svenskt hotell. Vi spanade litet efter dryckerna och fram kom en servitris med en meny. Viss besvikelse infann sig, men eftersom buffépriset var hälften av de andra hotellens kändes det ändå okej - särskilt som vi beställde en flaska själva. A var minst sagt glad över godis- och dessertavdelningen, här testar hon den varma chokladfontänen, som även jag tyckte var riktigt schysst.
Det regnade en del under tiden vi var i Kina. De som cyklade och körde moppe hade samtliga en cool typ av poncho som även täckte styret och en eventuell cykelkorg. Smart och civiliserat.
Ett halvår i Afrika hade skapat ett visst shoppingbehov, och förutom det väldigt mycket större utbudet har man ju hört ett och annat om de låga prisnivåerna i mittens rike. Så vi ägnade en hel del tid åt att kolla olika marknader, affärer och shoppingcenter. På bilden har vi precis kommit upp ur tunnelbanan vid Nanjing Road, den mesta shoppinggatan i stan. En av de få gamla byggnaderna finns just där, men mer fascinerande var nog enlitersevianflaskorna i glas med namnet Christian LaCroix på, som de sålde i mataffären på väg upp från tunnelbanan. För en knapp hundring. Målgruppsanpassningen syntes för övrigt tydligt även i duty free-affären på Beijings flygplats, där specialutgåvor av extragammal whiskey fanns att köpa för flera 10000-tals kronor, men inte så hemskt mycket annat av sånt vi ville ha. På tal om shopping jag för övrigt väldigt glad att jag inte köpte nån iPhone i Kina, vilket jag höll på att göra flera gånger - antingen för dyrt, eller en för dålig kopia - eftersom jag såg nyheten när vi kom hem att apple släpper en ny, bättre och billigare variant om tre veckort.
Det näst högsta huset i Beijing heter Jinmao, och upp i det åkte vi, till 88e våningen. Utsikten på bilden är över de centrala delarna, "fina" affärssidan Pudong i förgrunden, gamla charmigare sidan Puxi på andra sidan floden. Vi gick längs med de gamla art deco-byggnaderna en kväll och insöp kaosförsäljarna vid vattnet, och tog sedan hissen upp till den rika internationella shanghaieliten på Bar Rouges takterrass. Där vi mest insöp drinkar.
Vi var i Shanghai i en dryg vecka, och givetvis hann vi med att handla mat. Vi åkte till Metro, en gigantisk affär som har i princip allt. Både inhemskt och kinesiskt. Hyfsade priser på lokalt producerade saker, rätt dyrt med importerade - som vin. Ballast var nog fiskavdelningen, med massor av färsk död fisk på is - inklusive en liten hammarhaj - och runt 10 tankar med levande fisk, kräftor, sköldpaddor och FETA grodor. Det stora köttkylrummet hade förutom vanliga förpackade kroppsdelar även hela djur hängande på klassiskt vis i krokar. Mest grisar tror jag. Och så hade de blå lånejackor för de frusna!
Samma dag som vi kom hade yngsta brorsbarnet T fotbollsträning. En småfet irländare i 30-årsåldern som är mycket engagerad i ungdomsfotboll i Shanghai höll i träningen. Inte ett helt lätt jobb dock, så fokuserade som på bilden var sexåringarna inte så många sekunder i taget.
E som är äldsta brorsbarnet hade ridlektion och vi följde med. I bilen som kördes av chaufför. Svågern är enligt sitt kontrakt förbjuden att köra bil i Shanghai, av säkerhetskäl antar jag, så istället betalar företaget taxi, tunnelbana och bil med chaufför när det behövs. 45 minuter i hög fart på betalmotorväg från eller runt stan, det var litet svårt att avgöra, och sen var det nästan som landet.
På söndagar har flera av de stora lyxhotellen överdådiga brunchbufféer, och vi hade speciellt fastnat för detaljen att det i några ingick champagne. Riktig fransk alltså, hur mycket man vill. För ca 500 spänn. Så vi slog följe med två av våra värdars finska kompisar som skulle prova en ny, på Westin. Ett helt enormt utbud av mat mötte oss i restaurangen efter en lobby som i kubikmeter var lika stor som ett mindre svenskt hotell. Vi spanade litet efter dryckerna och fram kom en servitris med en meny. Viss besvikelse infann sig, men eftersom buffépriset var hälften av de andra hotellens kändes det ändå okej - särskilt som vi beställde en flaska själva. A var minst sagt glad över godis- och dessertavdelningen, här testar hon den varma chokladfontänen, som även jag tyckte var riktigt schysst.
Det regnade en del under tiden vi var i Kina. De som cyklade och körde moppe hade samtliga en cool typ av poncho som även täckte styret och en eventuell cykelkorg. Smart och civiliserat.
Ett halvår i Afrika hade skapat ett visst shoppingbehov, och förutom det väldigt mycket större utbudet har man ju hört ett och annat om de låga prisnivåerna i mittens rike. Så vi ägnade en hel del tid åt att kolla olika marknader, affärer och shoppingcenter. På bilden har vi precis kommit upp ur tunnelbanan vid Nanjing Road, den mesta shoppinggatan i stan. En av de få gamla byggnaderna finns just där, men mer fascinerande var nog enlitersevianflaskorna i glas med namnet Christian LaCroix på, som de sålde i mataffären på väg upp från tunnelbanan. För en knapp hundring. Målgruppsanpassningen syntes för övrigt tydligt även i duty free-affären på Beijings flygplats, där specialutgåvor av extragammal whiskey fanns att köpa för flera 10000-tals kronor, men inte så hemskt mycket annat av sånt vi ville ha. På tal om shopping jag för övrigt väldigt glad att jag inte köpte nån iPhone i Kina, vilket jag höll på att göra flera gånger - antingen för dyrt, eller en för dålig kopia - eftersom jag såg nyheten när vi kom hem att apple släpper en ny, bättre och billigare variant om tre veckort.
Det näst högsta huset i Beijing heter Jinmao, och upp i det åkte vi, till 88e våningen. Utsikten på bilden är över de centrala delarna, "fina" affärssidan Pudong i förgrunden, gamla charmigare sidan Puxi på andra sidan floden. Vi gick längs med de gamla art deco-byggnaderna en kväll och insöp kaosförsäljarna vid vattnet, och tog sedan hissen upp till den rika internationella shanghaieliten på Bar Rouges takterrass. Där vi mest insöp drinkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar