Det ser rätt konstigt ut från sidan, vårt hus. Framifrån ser det väldigt vanligt och ganska litet ut, från baksidan och trädgården ser det nog som trevligast ut, med terrassen och rummen i vinkel. Men från testodlingen innanför vårt lilla compound ser det mest ut som en märklig låda. Det är kasserade vattentankar i förgrunden, den nya som är i bruk står på ställningen, bakom grenarna. Den vita lådan på väggen är vår varmvattenberedare.
Nån vardag ska jag ta en bild på det här lilla grönsaksståndet, då försäljaren är där. Trots det ruckliga utseendet är bilden tagen 20 meter från vår port, i fina villastadsdelen Kabulonga. Tomater, lök och sallad är vad som brukar gå att köpa, ibland även Kapenta, den lilla torkade fisken.
Det finns gott om murar i Zambia. Ofta i cement eller med puts på. Och de används väldigt ofta som reklamplatser, för båda lokala affärer och större varumärken. Liksom de flesta skyltar här är de handmålade, ofta väldigt snyggt. Just den här pizzeriareklamen får mig dock att undra om de verkligen fattat hur det funkar med att skriva telefonnummer med bokstäver. 097-PIZZA motsvaras liksom inte riktigt av 097-769662.
I Lusaka är vattnet väldigt kalkrikt, så för några veckor sedan skulle jag köpa ättika för att kalka av vår vattenkokare. Jag lärde mig då att ättika heter vinegar på engelska, vilket ju även vinäger gör. Igår käkade vi lunch på Buzz Café på Crossroads, det litet mindre köpcentret som inte är lika fasansfullt som Manda Hill och Arcades. Vi hade beställt varsin sallad Thai style när servitrisen satte fram en flaska olja och en flaska - ättika - på bordet. Jag sa till henne att det nog inte riktigt var sån här vinegar som vi ville ha till oljan, vilket hon blev överraskad av. Och jag insåg att jag hade litet svårt att förklara skillnaden mellan ättika och vinäger, iallafall på engelska. En annan insikt - och här undrar jag om jag är den siste att fatta det - är att det ju givetvis inte är vinäger engelsmännen har på sina chips, utan ättika.
På parkeringen utanför nationalmuseet står mer eller mindre permanent en sorglig samling regeringsbilar, kasserade vad det verkar. Man skulle ju annars tro att parkeringen skulle vara tillgänglig för museets besökare. Att de står just där beror antagligen på att det på tomten brevid ligger ett stort regeringskomplex, med flera ministerier i.
Det ser rätt konstigt ut från sidan, vårt hus. Framifrån ser det väldigt vanligt och ganska litet ut, från baksidan och trädgården ser det nog som trevligast ut, med terrassen och rummen i vinkel. Men från testodlingen innanför vårt lilla compound ser det mest ut som en märklig låda. Det är kasserade vattentankar i förgrunden, den nya som är i bruk står på ställningen, bakom grenarna. Den vita lådan på väggen är vår varmvattenberedare.
Nån vardag ska jag ta en bild på det här lilla grönsaksståndet, då försäljaren är där. Trots det ruckliga utseendet är bilden tagen 20 meter från vår port, i fina villastadsdelen Kabulonga. Tomater, lök och sallad är vad som brukar gå att köpa, ibland även Kapenta, den lilla torkade fisken.
Det finns gott om murar i Zambia. Ofta i cement eller med puts på. Och de används väldigt ofta som reklamplatser, för båda lokala affärer och större varumärken. Liksom de flesta skyltar här är de handmålade, ofta väldigt snyggt. Just den här pizzeriareklamen får mig dock att undra om de verkligen fattat hur det funkar med att skriva telefonnummer med bokstäver. 097-PIZZA motsvaras liksom inte riktigt av 097-769662.
I Lusaka är vattnet väldigt kalkrikt, så för några veckor sedan skulle jag köpa ättika för att kalka av vår vattenkokare. Jag lärde mig då att ättika heter vinegar på engelska, vilket ju även vinäger gör. Igår käkade vi lunch på Buzz Café på Crossroads, det litet mindre köpcentret som inte är lika fasansfullt som Manda Hill och Arcades. Vi hade beställt varsin sallad Thai style när servitrisen satte fram en flaska olja och en flaska - ättika - på bordet. Jag sa till henne att det nog inte riktigt var sån här vinegar som vi ville ha till oljan, vilket hon blev överraskad av. Och jag insåg att jag hade litet svårt att förklara skillnaden mellan ättika och vinäger, iallafall på engelska. En annan insikt - och här undrar jag om jag är den siste att fatta det - är att det ju givetvis inte är vinäger engelsmännen har på sina chips, utan ättika.
På parkeringen utanför nationalmuseet står mer eller mindre permanent en sorglig samling regeringsbilar, kasserade vad det verkar. Man skulle ju annars tro att parkeringen skulle vara tillgänglig för museets besökare. Att de står just där beror antagligen på att det på tomten brevid ligger ett stort regeringskomplex, med flera ministerier i.
1 kommentar:
haha, nä jag hade heller inte koll på att det var ättika... Och nu förstår jag varför jag inte gillar chipsen, det är för mycket ättikssmak!
(FÖr övrigt har vi som val-journummer till Valmyndigheten 020-825825 och jag blev medveten om först förra veckan att det blir 020-VALVAL när man trycker på knapparna... och jag har jobbat här i 5 år nu...).
I helgen ska vi släppa ut grodynglena som vi har fött upp i vårt kök nu under någon månad. Som har fått ben och svansen är på väg att tillbakabildas. Snart finns risk för att dom tar sitt första hopp och då står vi med grodor i hela köket...
Kram
Skicka en kommentar