So long Geofrey (Immigration, del 16)

Igår var dagen innan avfärd till Sydafrika och näst sista dagen på min Report order, alltså pappret som ger mig rätt att stanna i landet, 14 eller 30 dagar i taget. Det var alltså hög tid att besöka Immigration för att ställa den vanliga frågan "I am waiting for my permit, is it by any chance ready?" och få en ny stämpel på Report ordern.

Jag kom en dryg halvtimme efter att de öppnat, vilket innebar behagligt få människor och en snabb inskrivningsprocedur. Jag gick förbi de vanliga skrivborden och kollade mot min handläggare Geofreys gamla skrivbord - tomt. Alltså verkar han ha fått en permanent plats i avdelningen för Senior Officers. Jag gick genom dörröppningen märkt Senior Officers och kollade efter G, som inte syntes till. Nåväl, jag är nästan lika bekant med den barskare Mrs. Mungu, så jag gick fram till hennes skrivbord och sa att jag letade efter Geofrey, visste hon möjligen var han kunde vara?
- Your name? svarade Mrs. Mungu lika oleende som vanligt.
- Petter, sa jag, med uttalet av ett amerikanskt "Peter"
- Go to desk one and collect your permit! sa hon uppfordrande, men ändå litet nöjd tror jag över att kunna meddela mig att mitt ärende var klart.

Jag var inte alldeles övertygad om att jag verkligen skulle få ett permit, men gick de få metrarna till skrivbord nummer ett, som ligger precis innanför entrén. Handläggaren där var en ung zambisk kvinna med nonchanlant uppsyn och tuggummi långsamt smackande i munnen. Jag framförde mitt ärende och gav henne kvittot, varvid hon vände sig om mot de höga stålhyllorna proppfulla med mappar i blekt gröna och grå nyanser. Efter ett långt letande, avbrutet av ett samtal med en av hennes kolegor som kom förbi och hängde litet, återvände hon till skrivbordet med en mapp som inte hade mitt namn på sig - däremot stod det Anu Ala-Rantala på den.

Hon öppnade den och jag såg det, en klarröd passliknande liten bok med statsvapnet på. Det var alltså sant, jag hade fått ett tillfälligt uppehållstillstånd, mitt permit!

Visserligen konstrade den zambiska migrationsmyndigheten litet mer och krävde att jag skulle ta en kopia (på närbelägna hotell Intercontinental, de kan så klart inte göra det själva) av de två första sidorna i tillståndet och komma tillbaka med kopian på en gång, så en liten motorcykelutflykt, 1600 kwacha - 3 kr - och två kopior senare var jag tillbaka på Immigration och fick mitt tillstånd instämplat i passet.

Jag gick ut genom den rökfärgade glasdörren, njöt av den soliga morgonen och det faktum att jag inte behöver komma tillbaka till det alltför bekanta kontoret på Haile Selassie Avenue förrän vid nyår, kickade igång hojen och körde leende hemåt.