Greken på kurden om palestiniern

Tidigare ikväll åt jag den godaste måltid jag ätit sedan jag kom till Afrika: Haram, en kurdisk välkryddad lammgryta. Men nu byter jag till presens och skriver av lappen som jag antecknade på medan jag åt.

Jag sitter på kuddarna på golvet, lutad mot väggen på den kurdiska restaurangen Mesopotamia, en bit ner på Long Street i Kapstaden. Framför mig en välsmakande aubergineröra i yoghurt, som förrätt. Alldeles nyss kom ett oslagbart sällskap och satte sig vid det låga bordet bredvid mitt. Två kvinnor, mor och dotter förstår jag av sällskapets tal och agerande, den senare blond, smal, runt 30 och tämligen rysk. Eller slavisk iallafall. Morsan större och mörkare, men lika omisskänligt rysk. ELler slaviskt dådå.
Två män, varav en äldre charmör som talade om sitt arabiska och afganska ursprung, men ser mer sydeuropeisk ut. Den yngre mannen, ca 35, kanske ryss, kanske armenier, men helt klart mer eller mindre ihop med den yngre kvinnan.
Utan att uppmanas beställer de drinkar på en gång: En dubbel Jack Daniel's och en enkel, samt en grappa. För i tur och ordning den yngre kvinnan, hennes mor och så då grappan till den äldre mannen. Litet senare kommer en mojito till den yngre mannen. Och det är vad de dricker till maten också, som kommer rätt fort. De blandar friskt engelska, något som påminner om ryska och kanske ett tredje språk sinsemellan.

Jag erbjöd det storrökande sällskapet askfatet från mitt bord, det kanske var det som fick den äldre mannen att litet senare utbrista i en skål, mot mig. Jag besvarar den och strax inleder den äldre mannen ett samtal. Efter att jag berättat att jag vanligtvis arbetar i Lusaka berättar han om några vänner han har där. Palestinier närmare bestämt. Jag berättar att jag är bekant med en palestinier i LSK, nämner hans namn, och se där! Igenkännelse och glada tillrop! M är som en son för mig säger den äldre mannen och berättar om hela familjen som han känner i LSK. I vårt samtal som följer visar det sig att han själv är grek, född i EGypten och uppvuxen i Sydafrika, son till en yrkesmilitär. Han heter Dino. Resten av sällskapet visar sig vara bulgarer, morsan är på besök.

Nu höjs volymen och en magdanserska kommer fram. Bulgarerna jublar, klappar händerna och den yngre kvinnnan reser sig efter en stund och dansar med. Jag här hur Dino ropar "Peter" med engelskt uttal och vänder mig mot honom. Han ler mot sitt bulgariska bordssällskap och pekar på pitabrödet han håller i och säger "This is REAL bread, isn't it?".

Efter att enträget ha nekat till Uncle Dinos erbjudande om att betala min nota blir det omfamning innan jag går. Vi är nu familj, eftersom jag känner M i Lusaka, som är som en son för honom. Och vilken son! Jag har fått höra om hur M för sin första lön efter skolan INTE köpte kläder eller något annat till sig själv utan bjöd sina föräldrar på en resa. Det är en stil som går hem hos Dino, som dock är väl medveten om sin traditionella syn på vissa saker.

På min nota står det förutom de vanliga posterna om mat och dryck "1 Belly dancing, 10 rand".