Det var så uppenbart redan igår kväll...

...att det skulle vara omöjligt eller iallafall alldeles för svårt att beskriva den roliga/hemska tillställning vi var på. Affischerna över halva stan hade gjort oss uppmärksamma på spelningen med två av de största artisterna i Zambia just nu, och vi var sugna på att gå. Utbudet av kultur och musik är ju magrare än indiska kossor, så man får ta de chanser som erbjuds. Att välja spelningar efter sin egen musiksmak är helt uteslutet, då skulle tystnaden ringa för evigt i öronen.

Musiken som spelar på radio och på klubbarna här (som faktiskt skulle kunna kallas discon istället, associationerna leder åt ett ganska så väl beskrivande håll) är otvetydigt från södra afrika, samtidigt som de låter som halvmodern r'n'b kombinerat med kass rap. Precis vad vi gillar alltså.

The International School of Lusaka, eller ISL som den brukar kallas, är en stor skola med en blandning av barn till rika zambier och allehanda diplomat- och expatungar. Vi har tidigare sett spelningar annonserade där och undrat litet om det är i skolans regi eller om det bara är lokalerna som används. Skulle de till exempel ha någon bar?

Vi hade plockat upp mfs-studenten D och en dansk som han hade stött på, käkat biff med chokladchilisås på tyskrestaurangen Gerritz och stod i kön utanför grinden till skolans gympasal, eller vad det nu var för hög klossbyggnad, när kvällen började. Med ficktjuvar. Inte för att vi blev av med något, de var allt annat än skickliga, men det var en försmak av som skulle komma.

För att komma till ingången var man tvungen att runda den bastanta vita klossen som låg på en rätt stor asfaltplan. Ovanför entrén stod det med zambisksedvanligt målade bokstäver "Multi purpose building". Och ja, den hemska kombination som en basketplan med scen infälld i väggen på ena långsidan och hög läktare mittemot, kombinerad med vita plaststolar på halva golvet vända mot scenen och starkt lysrörsljus kvalar nog in som multi purpose.

Det jag skulle vilja beskriva är hur framför allt (de fulla) zambierna i publiken såg ut, dansade och interagerade, men även vitingarna. Och så då musiken. Eller snarare uppträdandena, det var litet si och så med musiken. Men de platta små ord som skulle forma era bilder av detta är alltför begränsande, så jag får väl istället önska er möjligheten att åka till Zambia nån gång, och att det besöket sammanträffar med en show som gårdagens.

Jag tog dock några mobilbilder som ligger på flickr.