Första dagarna i Zambia

"När ni ska till Livingstone, hör av er till mig så ska jag ordna boendet på den bästa lodgen i trakten". Det var efter att ha blivit bjudna på fantastiskt goda helt nygjorda samosas och åtskilliga flaskor Castle. Vi var på baren "2010 Next Sports Café" som S:s goda vän E hade startat i Chilenye i december, ett litet snyggt ställe i en halvsliten del av stan.

Det här hände min första vardag i Lusaka, Zambias huvustad. Men som kontrast till trivseln ovan fick jag och A en liten historia berättad för oss på vägen hem från den galna restaurangen där lokala eller möjligen sydafrikanska bratkids (vita) ylbrölade karaoke: "När R en sen kväll för ett antal år sedan skulle lämna av en vän gjorde han misstaget att inte köra in genom grinden utan stannade bara utanför. Det kom snabbt upp en bil med två män som riktade ett hagelgevär mot honom och sa ’Ge oss bilen!’. R böjde sig istället mot handsfacket, tog upp en revolver, sköt genom dörren de bägge männen och körde med en rivstart därifrån."

Man ska dock ha klart för sig att Lusaka är en annan stad idag än den var på den tiden som scenen ovan utspelar sig i. Och att killen som berättade tyckte det var helt rimligt och vettigt att ha vapen hemma för att försvara sig. Visst ska man agera annorlunda när det är mörkt än på dagtid, men Lusaka är en förhållandevis lugn och säker stad.

Och litet opraktisk. Jag åkte med P till Microlink, en av Internetleverantörerna, dit han skulle för att betala sin månatliga räkning. Och så verkar det vara med de andra vanliga kostnaderna man kan ha, som el och satellit-tv t ex, de ska också betalas på respektive kontor. Internet finns för övrigt bara via satellit i det här landet, alltså inte en enda ordentlig sladd till resten av världen. Så det går inte fort, och har man otur kan man bara teckna den trådlösa tjänsten med begränsning på en gigabyte i månaden. Kanske kommer det redan imorgon en tekniker till vårt hus för att kolla om vi kan få den bättre varianten av uppkoppling – som dock kräver ”Line of Sight” till antennen, dvs inga hus eller träd i vägen.

Det är förvånansvärt svårt att vänja sig vid vänstertrafiken, jag har inte kört bil ännu, men A gör det. Vi åkte bl a till Manda Hill, ett shoppingcenter med många stora landcruisers på parkeringen. Ett axplock av innehållet i våra prassliga plastpåsar från Shoprite: Flora, Corn flakes, ginger ale, konstigt gröna tomater och så en back Mosi – nationalölen.

Imorgon ska jag åka med D till Immigration och ansöka om uppehållstillstånd, så då åker vigselringen på. Sen blir det nog några timmars jobb för NV, i trädgården om det inte regnar, det blir för svalt då.