Något för SL att ta efter?

Kollektivtrafiken i Lusaka havererade nån gång för något eller några decennier sedan, så idag är det som i många andra utvecklingsländer: Privatägda minibussar kör kors och tvärs i stan enligt ett svårbegripligt system. Visserligen med viss offentlig kontroll och en hel del regler, men konduktörerna (läs inkastarna) konkurrerar med varandra om kunderna på ett lätt kaosartat sätt och själva minibussarna är ofta i uselt skick. Vilket den rätt vanliga synen av en strandad minibuss vid vägkanten vittnar om.

Till skillnad från i t ex Kenya (Nairobi) är inte minibussarna i Lusaka färgglatt graffade och spelar inte heller hög musik, även om väl myndigheterna försökt strama upp minibussarna i Kenya. Ljusklarblått lackerade, väl synligt registeringsnummer och på sin höjd nån jesusslogan i bakrutan är istället stilen i Zambia. Jag hamnade bakom den här bussen för några dagar sedan med den informativa skylten om att denna "Public service vehicle" stannar överallt. Vilket ju är en trevlig egenskap när man inte riktigt hunnit till hållplatsen när bussen kommer.



Men det finns något deprimerande i privata busslösningar. Jag tror det är den tydliga illustrationen av det allmännas sammanbrott jag reagerar på. Den initialt kostsamma men långsiktiga infrastruktur som industrialiserade länder oftast har byggt för transporter är här nödtorftigt ersatt med dåligt underhållna vägar och kanske flyg för de riktigt rika. Bussarna är dyra (uppemot 10 kr för en enkelresa genom stan, i ett land där en vanlig månadslön är runt en tusenlapp), obekväma (fyra på varje rad istället för tre som det är tänkt, fem sätesrader istället för tre som det är tänkt) och osäkra.