Tazara long time

Barnen utanför vårt öppna kupéfönster tröttnar inte, trots att vi stått på samma ställe i 26 timmar nu. De ropar efter tomma vattenflaskor och pennor, med de fyra-fem ord de kan på engelska, ibland svarar vi, när en ny vattenflaska tömts sträcker vi ut den.

Tåget mellan Lusaka och Dar Es Salaam ska enligt tidtabellen ta 44 timmar, men är ofta försenat. Vi (jag och de besökande föräldrarna) lämnade Lusaka på morgonen i tisdags för att ta en buss till tågstationen i Kapiri Mposhi, ca 3 timmar från stan.

I skrivande stund (jag har fått låna ett eluttag hos stationschefen och mobiluppkopplar) är den nya beräknade totaltiden för tågresan 70 timmar, eftersom ett godståg spårade ur i förrgår och förstörde rälsen framför oss. Vi är väldigt nära gränsen till Tanzania, i en liten by kallad Chozi, och har inte helt tappat modet ännu.

Restaurangvagnen och baren är båda bättre än vad tidigare resenärer skrämts med, liksom toaletterna, även om det långa stillaståendet gjort att vattentrycket försvunnit i hela tåget. Nu är vi dessutom bara en spillra kvar av den stora passagerarmängd som lämnade Kapiri, så lugnet är stort. Det är framför allt tredjeklasspassagerarna som har fortsatt till fots och med buss, många av dem skulle nog inte hela vägen till Dar.

Vi har dock börjat kolla alternativ, eftersom målet med resan är lite kvalitetstid på Zanzibar, och står vi kvar här för länge är det dags att ta sig härifrån på egen hand till Mbeya på tanzaniska sidan, 150-250 km bort, där det går snabbussar till Dar.

Före stoppet i Chozi var det dock en mycket njutbar tågresa med vackert landskap och skönt gung i det kinesiska 70-talståget, så det vore synd om vi inte kan fortsätta.

Fler bilder ligger på flickr.