Svettigt i Röda havet

Helgens fotbollsmatch är avklarad, med den äran. Vi slog Red Sea FC med 6-5 i en rolig match med lagom många avbytare (två). De såg rackarns seriösa ut våra motståndare, med tränare, typ 40 avbytare och klart snyggare kläder än våra. Men vad hjälpte det våra nordöstafrikanska kontrahenter?

www.flickr.com

Afrikanska djur och musik

Ett litet samhälle och bristen på krediter

Jag vet inte riktigt vad jag vill visa med det här inlägget, det kanske kräver mer bakgrundsinformation än jag förmår förmedla, men det berör mig. Dessutom tar det lite emot att skildra den vita klicken i Zambia, men egentligen är det bara en nyttig illustration över hur segregerat det är här, eller åtminstone hur jag lever.

Det är alltså ett mail skickat till listan med motorcykelfolk i Lusaka, från en vit zambier som jag träffat ett antal gånger. Han är född här, har aldrig varit utanför Afrika, och tillhör varken nån gammal jordägande klass eller modernare elit. Han jobbar som synes nedan som försäljare av bantningsmedel, i något som är misstänkt likt en pyramidspelsstruktur.

Till saken hör att väldigt många fler människor och företag här har svårt att komma vidare eftersom det är så svårt (omöjligt) att få lån på villkor som inte är helt hutlösa. Om man överhuvudtaget får några.

---

Hi All,

As most of you know, I am an Independent Herbalife Distributor. I have reached a certain stage, “World Team”, and desperately need to advance to the next stage.

To do so I need to raise some funds for stock and equipment. I cannot get a loan from the Banks, as I do not have any acceptable assets as security.

If anyone knows where or who I can contact to raise an unsecured loan I would really appreciate it.

This is not very easy to ask, but if I don’t do the necessary it could mean I may have to start again from the bottom which I obviously do not want to do, so I will do whatever I have to.

I have to organize this with in the next few weeks so I can finalize everything before the South African office closes for their Christmas break.

Hopefully someone out there can put me in touch with someone who can help.


Thanks Guys

X

Lite sen men imponerad

Att jag är i ständig kontakt med er i Sverige beror ju rätt mycket på den amerikanska armén, som startade det som kom att bli "webben" om man håller det kort. Jag har nu blivit rätt såld på en annan uppfinning som de oljetörstande arabmördarna (eller ja, folket bakom frälsaren Barack) har gett allmänheten tillgång till: GPS

Visst, man har ju hört talas om det i ett antal år, jag har en kajakande vän i sthlm som var tidig med en friluftsvariant, de finns i lyxiga bilar sen ett några år tillbaka, Nokia har haft det inbyggt i sina megamobiler i ett par år och till och med den nya iphonen har det. Men jag har inte hållt i en gps förrän alldeles nyligen, och jag är helhooked.

Inte för att få en färgglad kartbild och köranvisningar, den sortens GPS finns och funkar bara i typ västeuropa och usa, utan för alla schyssta avstånds- och hastighetsuppgifter man får tillgång till. Här i Afrika (med undantag för delar av Sydafrika, denna ljuvliga anomali) finns det inga vettiga kartor att använda i en gps, så det man har är koordinater, streckade spår i tomma intet och alla de beräkningar som de små mojängerna kan stå till tjänst med.

Jag hade en gps på motorcykelstyret när jag körde till Zimbabwe för några veckor sedan, den gav mig riktigt bra uppgifter om hur långt det var kvar, i tid och kilometer, för att inte tala om en massa mindre viktiga men roliga uppgifter om medelhastighet och annat. Tyvärr bröt den, gps:en alltså, samman efter Harare och har inte gått att använda sen dess, men nu har den (kanske) fått nytt liv genom en elektronikreperatör i Makeni. Jag hade identifierat problemet så långt att det hängde ihop med batteriladdningen, nu är det åtgärdat zambian style: alla kretsar som har med batteriladdning att göra är borttagna, strömmen från laddaren i vägguttaget går numera direkt in i batteriet, så nu är det egen kunskap och känsla som gäller om man ska få den laddad utan att bränna upp den.

Det har iallafall gjort att jag en gång kunnat spänna fast den runt handleden på min vanliga joggingtur och fått den nedslående insikten att jag inte alls springer 8 km ett par gånger i veckan, utan bara 7,15. Det har också resulterat i en liten fil med data som visar precis hur jag sprang igår (och en annan runda som visar en promenad A och jag tog, har inte riktig fattat hur man ska hantera grejerna), som till exempel ser ut så här om lägger in den i google earth (grönt streck är promenad, orange är jogging):

Roligare blir det dock att titta på det i en lokal version, så filen går att ladda ner i nåt slags gps-format (högerklicka och välj spara som...) och i google earth-format. I helt opolerad form lägger jag även ut den första data jag fick ur min gps, där åtminstone vårt hus i Lusaka finns inlagt. En användbar sida för att kunna kolla på gps-data är för övrigtgpsvisualizer.com.

Nya medier och "användargenererat innehåll"

Eller i all enkelhet kommentarer på en blogg. Jag har ju i flera tidigare inlägg skrivit om kommentarerna på den zambiska nyhetssajten lusakatimes.com, och att de är upplysande. Nyss snubblade jag över en artikel på en helt annan sajt, om något helt ozambiskt, men med den likheten att jag uppskattade kommentarerna till artiklen: www.dezeen.com/2008/11/21/wireless-router-vase-by-stc

Färgglatt, inte glatt

Storleken på länderna visar hur hög andel av befolkningen som är HIV/AIDS-smittade.

Och som jämförelse en bild där internetanvändningen styr storleken på länderna:

Fiske och fotspår i Kanyemba

Den stolte fadern och hans tiger fish.

Elefant som inte hade converse på sig.

En båttur i solnedgången på zambezifloden.

"it was not true that a vehicle had turned into a coffin"

Vår pålitligaste källa för nyheter om landet vi bor i rapporterar om hur befolkningen i Chipata tror att det varit häxkraft i farten:

Chipata Taxi Driver Puzzles the local community
November 20, 2008

Police in Chipata had a tough time to control a crowd which besieged the police station this morning after word went round that a taxi which was impounded by police was later found with a coffin placed on top.

Scores of people went to the police station as early as 07 hours to have a glimpse of the coffin which was said to have been placed on top of a vehicle.

One of the residents, Charles Phiri, said the driver of the said taxi was detained after the vehicle he was driving was impounded by police but later on, the detainee disappeared from the cell.

Mr. Phiri who allegedly saw the coffin said that police were shocked to discover that the driver was not in the cells and when they checked where they had placed a driving license which was confiscated from him, it was also not there.

He noted that the continued search for him by police led to the discovery of the coffin which was allegedly placed on top of a vehicle.

But Eastern Province Police Commanding Officer, Mary Chikwanda, said it was not true that a vehicle had turned into a coffin.

Ms. Chikwanda said the coffin in question was used by police from the traffic section to carry bodies of people who died in Road Traffic Accidents ( RTAs ).

She said the coffin was always being kept at the police station but officers just forgot to take it to the place where it was always kept, when they moved it outside.

But some residents interviewed who were still moving about around the police station by mid-day, did not agree with Ms. Chikwanda, arguing that it was not true that police were keeping the coffin for the purposes of carrying bodies of road traffic accident victims.

They wondered how police would carry more that one body from an accident scene using one coffin if it was true that the coffin was being kept for that purpose.

ENDS/SM/PK/ZANIS.

Categories: Rural News

http://www.lusakatimes.com/?p=5693

Yes Yes Obama

Det kom ett mjukt paket från New York.

Sportsöndag: Squash, cricket och fotboll - samt ginåtonic

Även om kanske inte cricket riktigt kvalificerar som sport i en nordeuropés ögon får den vara med i denna söndagsskildring. Efter förmiddagens squashmatch mot jordanske vännen N tog jag och A bilen mot Lotus sports club i den lilla del av stan där många välbärgade från sydasien bor. Vi passerade moskébygget, rundade den muslimska klubben och kom fram till den hinduistiska klubben (Lotus) - som alltså anlades på den tid då indier och alla andra som inte var kritvita var utestängda från Lusaka Club, med bar, restaurang och inte minst idrottsmöjligheter i massor.

Helgens vänskapsturnering mellan Sydafrika, England och Sri Lanka var de seriösa lagdresserna till trots knappast en officiell tillställning utan bara en händelse för de personer som nån gång i tiden flyttat hit från de tre länderna. På bilden nedan några av supportrarna för det lankesiska laget. Finland hade bara en supporter på plats, inget lag dessvärre.

Vår vän Ash spelade för det sydafrikanska laget (hans mamma kommer därifrån) och gav oss också en mycket nödvändig introduktion i hur denna gubbrännboll fungerar. Mellan matcherna anslöt han också till vår eftermiddagsginåtonic som inte verkade påverka hans spel nämnvärt.

Jag ska inte trötta ut någon med en genomgång av hur cricket spelas, men bilden nedan ger en bra bild av hur det är att titta på en match.

På kvällen mötte mitt lag Lusaka Locomotives Toyota Zambia i en fotbollsmatch. Jag kan visserligen inte hävda att jag gjorde något av våra fem mål, men det var en rolig match som slutade 5-3. Det var rätt mycket skrik och skrän från läktarna, mest från de organiserande italiernarna och de fulla toyotafansen, men en gång tyckte jag att jag hörde ett "Petter!". Eftersom jag förvissad om att inte känna nån i publiken tänkte jag inte mer på det och blev glatt överraskad när K, M och N dök upp efter matchen. Egen publik, tänka sig!

Patriotism

Taxin mellan Q-Bar och Slipway i Dar Es Salaam hade en fin klistermärkshållare för skattemärket på insidan av vindrutan.

Farliga nyckelringar

Tillbaka i Lusaka fick jag det här märkliga varningsmailet från en bank via ett antal vidarebefordringar:

Tågresa med buss och flyg

Tåget mellan Lusaka och Dar Es Salaam ska ta 44 timmar enligt tidtabellen. Ganska så punktligt steg vi av tåget efter 45,5 timmar. Dessvärre inte i Dar, utan i Chozi, med två tredjedelar kvar av resvägen.

Det urspårade godståget som hade rivit upp rälsen nära Nakonde, gränsstaden till Tanzania, hade då fått vårt tåg att stå stilla i 30 timmar. Med ojämna mellanrum fick vi besked om att NU var de nästan färdiga med reparationen och vi skulle snart börja rulla.

Efterhand tröttnade vi på den oförändrade utsikten från kupéfönstret, inga av de giraffer i månsken som vi hade hört om syntes till i spårområdet bakom det parkerade godståget fullastat med kopparplåtar (sannolikt på väg till hamnen i Dar för vidare export). När möjligheten dök upp att komma ifrån Chozi med en liten lastbil högg vi den. Fyllda av energi snabbpackade vi ihop och klev ner fråmn tåget och upp på lastbilsflaket.

Vi fick med oss Elisabeth, en bastant zambisk kvinna på väg till Dar för att ta emot en container med diabetikeranpassade matvaror från Dubai. Enligt henne är den enda tillgängliga specialprodukten för diabetiker i Zambia coca-cola light.

En skumpig färd på grusväg genom den ganska så kultiverade zambiska naturen tog oss till Nakonde, där det södergående tåget stod och väntade på stationen med dieselloket igång. Vi pratade med stationschefen och ringde vår kupégranne som hade stannat på tåget. Han, grannen, som hette Ton och var en überpositiv zambisk kille med en snart avklarad läkarexamen från Tanzania och anställd i en hiv/aids-ngo hade förutom god hand med de tiggande barnen utanför tåget också glatt oss med utrop och falsksång sen vi lämnade LSK. Frågan vi ville ha svar på var: Skulle vi fortsätta på egen hand eller var de faktiskt på väg att köra igång trafiken på riktigt nu, så att vi skulle kunna vänta in vårt tåg och hoppa på igen?

Inga tillräckligt uppmuntrande/säkra besked gavs oss, så vi tog en taxi från tågstationen till själva gränsen. Vi korsade till fots och gick mot minibussstationen med nya stämplar i passen. Det tog inte lång tid innan en fullpackad och skränig buss åkte förbi och tjoade om Mbeya, som var namnet på staden vi siktade på. Vi knödde oss in/blev inknödda bland alldeles för många människor och satte av i rasande fart. Inga lemlästande krockar drabbade oss, så vi kunde checka in på Mbeya Peak Hotel och sova en lugn natt i sval bergsluft.

En tolvtimmarsresa från Mbeya till Dar Es Salaam i något sånär bekväm långfärdsbuss gav oss faktiskt våra månskensbelysta giraffer när vi körde genom nationalparken Mikumi. Visserligen utan månsken eftersom det var mitt på dagen, men som bonus såg vi även vilda elefanter, vårtsvin och flera sorters antiloper genom bussfönstren. Belöningen efter dagen på väg blev en middag vid havet på lyxitalienaren Mediterraneo i Dar.

På grund av glesa avgångar skippade vi snabbfärjan till vårt efterlängtade mål och tog ett litet propellerplan dit istället: Zanzibar!

Om det inte syns kan jag meddela att baren är snygg, vindsvalkad och trådlöst uppkopplad, men nu är det slutskrivet och dags att bada i det turkosa vattnet.

Tazara long time

Barnen utanför vårt öppna kupéfönster tröttnar inte, trots att vi stått på samma ställe i 26 timmar nu. De ropar efter tomma vattenflaskor och pennor, med de fyra-fem ord de kan på engelska, ibland svarar vi, när en ny vattenflaska tömts sträcker vi ut den.

Tåget mellan Lusaka och Dar Es Salaam ska enligt tidtabellen ta 44 timmar, men är ofta försenat. Vi (jag och de besökande föräldrarna) lämnade Lusaka på morgonen i tisdags för att ta en buss till tågstationen i Kapiri Mposhi, ca 3 timmar från stan.

I skrivande stund (jag har fått låna ett eluttag hos stationschefen och mobiluppkopplar) är den nya beräknade totaltiden för tågresan 70 timmar, eftersom ett godståg spårade ur i förrgår och förstörde rälsen framför oss. Vi är väldigt nära gränsen till Tanzania, i en liten by kallad Chozi, och har inte helt tappat modet ännu.

Restaurangvagnen och baren är båda bättre än vad tidigare resenärer skrämts med, liksom toaletterna, även om det långa stillaståendet gjort att vattentrycket försvunnit i hela tåget. Nu är vi dessutom bara en spillra kvar av den stora passagerarmängd som lämnade Kapiri, så lugnet är stort. Det är framför allt tredjeklasspassagerarna som har fortsatt till fots och med buss, många av dem skulle nog inte hela vägen till Dar.

Vi har dock börjat kolla alternativ, eftersom målet med resan är lite kvalitetstid på Zanzibar, och står vi kvar här för länge är det dags att ta sig härifrån på egen hand till Mbeya på tanzaniska sidan, 150-250 km bort, där det går snabbussar till Dar.

Före stoppet i Chozi var det dock en mycket njutbar tågresa med vackert landskap och skönt gung i det kinesiska 70-talståget, så det vore synd om vi inte kan fortsätta.

Fler bilder ligger på flickr.

Och vi har en vinnare

Resultatet av valet i Zambia blev klart snabbare än förväntat. Igår, tre dagar efter att valurnorna stängdes, tillkännagav valmyndigheten ECZ att det sittande regeringspartiet MMDs kandidat Rupiah Banda vunnit med två procents marginal. Bara ett par timmar därefter svors han in som landets fjärde president.

I min roll som valobservatör har jag inga som helst problem att intyga att det gick rätt till på valdagen i de vallokaler jag bevakade. Men det betyder ju inte att allting som ledde fram till själva valdagen har gått rätt till. Röstkort kan ha köpts, landsbygdsbefolkning hotats och löften om belöning för "rätt" röst utfärdats. I stort sett kan man dock anta att det inte är fusk som lett fram till just detta resultat.

Idag var det debriefing för oss "Diplomatic Observers", som inte syftade till att lätta några traumatiska upplevelser andra än möjligen långtråkigheten i ett synnerligen välorganiserat val med lågt valdeltagande och timmar av absolut händelselöshet i vallokalerna.

Vi lämnade stan över helgen och missade den ovanliga synen av kravallpoliser i Lusaka, men än så länge har det gått lugnt till. Det kan dock mycket väl bli lite stökigt i veckan eller nästa, beroende på hur moget opppositionsledaren Michael Sata och hans anhängare beter sig. Han har redan begärt omräkning av rösterna, det återstår att se om han får den beviljad.