Apan papan

Jag har nästan två rullar fulla med chimpansbilder efter ett häftigt besök på Chifunshi wildlife Trust idag. Från Kitwe körde jag mot Chingola och passerade en jättegruva på vägen, vilket ändå inte var något mot världens största (!?) dagbrott i Chingola. Det är ju framför allt koppar som bryts här, men även en del andra läskiga metaller. SLagghögarna runt stan var enorma och fortsatte i flera kilometer.

Kanske hinner jag få bilderna framkallade under morgondagen när vi är tillbaka i Lusaka, jag väntar med att skriva mer tills dess.

Nu är det sista kvällen i Kitwe och vi ska välja restaurang för kvällen (alternativen är inte så många).

Master and servant - hästpolo år 2008

Inte en kotte tittade på polomatchen förrförra helgen, förutom vi och våra besökande vänner då. Vilket var väldigt förvånande eftersom vi sett hur mycket folk som kollar på polocross, som dessutom spelas långt utanför stan. Men tydligen är poloutövarna bra mycket snobbigare än polocrossdito, det kanske avskräcker folk från att titta på?

Ingen blir väl förvånad över relationen på bilden nedan, men likväl stack det i ögonen när den svarta stalldrängen servade den vita ryttaren med nya hästar och kallt vatten (eller om det nu var ginåtonic i termosen). Sju-åtta hästar fick vi höra att varje polospelare måste ha, de rider ju slut på fyra-fem stycken varje match och så behöver man ju ett par i reserv när någon är sjuk eller skadad. Inte direkt en urban sport, utom i Zambia, där det mitt i huvudstaden både finns enorm spelplan och lååånga stalllängor..

Go North

Jag är inte hemma, jag är i ett ljusblått rum med fula möbler i norra Zambia. Den kära hustrun ska hålla i en workshop för nyligen föreningsengagerade ungdomar i Zambias näst största stad, Kitwe, och idag körde vi hit. Hit är mitt i kopparbältet, som regionen i norra zambia och en mindre del av Kongo (DRC) kallas.

Knappt 40 mil från Lusaka på en bra väg (men inte mer än en fil åt varje håll) sitter jag nu i soffan i vårt rum, som faktiskt bör kallas svit, mitt i ett gigantiskt kristet område av kyrkor och olika kristna föreningar. Det är på såna här ställen det finns konferensmöjligheter till ett pris som även mindre organisationer kan palla med, så det är här på Mindolo Ecumenical Foundation som As workshop ska pågå under tis-tor. Vi är alltså även inkvarterade här, jag som den medföljande maken utan egentligt syfte (förutom blasfemiskt sällskap åt A och möjligheten till egna upptäcksfärder i en ny del av Zambia).

Visserligen ska jag jobba en del härifrån, både slutfixandet av ett NV-uppdrag och lite annat, men jag tänka hinna med ett besök på ett ställe ute i skogen som tar hand om schimpanser som behöver vård, odh kanske till och med en sväng in i Kongo om det är möjligt/inte för dyrt.

Om Kitwe och denna gruvindustridominerade del av Zambia ska jag helt klart skriva mer om, det lilla vi såg idag när vi rullade genom stan strax före solnedgången påminde om miljöer som man kan tänka sig fanns i 1800-talets industristäder i Europa.

Världsbankens låga löner för lokalanställda

En dansk kille som jag spelade fotboll med en gång för några månader sen höll på en undersökning för sin uppsats, eller om det var avhandling. Han gjorde deltagande observationer av hur vakterna i Lusaka har det på jobbet, dvs hur kul det är att stå/sitta/ligga i en minikur i betong utan värme eller kyla en hel dag eller natt. Antagligen är det resultaten av hans undersökning som nu refereras av en facklig organisation och som visar på hur ohållbart låga löner Världsbanken FN och ambassader betalar sina vakter. Enligt artiklen är lönen för en vakt anställd av Världsbanken en sjundedel av vad som behövs för att försörja en typisk familj här, enligt den varukorg som jag tidigare skrivit om.

Vinkeln är väl sisådär, man kan ju anta att zambiska företag betalar lika lite eller ännu mindre, men frågan är intressant: Ska de internationella organisationer som förespråkar hållbara villkor för befolkningen i Zambia betala ohållbart låga löner till sina zambiska anställda, eller ska de ensidigt höja lönerna och skapa en märklig situation gentemot andra arbetsgivare och andra yrkesgrupper?

2molo

Sitter och läser det senaste om vår döde president, de flesta nyheter handlar om någon aspekt av hans frånfälle. Som vanligt är kommentarerna på Lusakatimes.com läsvärda, både för att de kompletterar nyhetstexterna och för att de ger en bild av hur nyheterna tas emot och tolkas av zambierna, som i allmänhet (den uppkopplade och webbkommenterande delen åtminstone) är ganska kritisk till nyhetsrapporteringen.

I en av kommentarerna hittade jag det fina zambisk-engelska ordet för tomorrow - de är lite som kineser här, blandar ihop l och r åt båda hållen.

Att den officiella sorgetiden förlängdes från 7 till 21 dagar igår är nog bra för A och mig, som har en planerad resa till Kitwe i norra delen av landet på måndag. Vi skulle annars riskerat att hamna i den procession som kan tänkas bli gigantisk när (om) presidentens kropp ska begravas i Ndola, som ligger nära Kitwe. Det råder för övrigt viss förvirring om var den döde presidentens kropp ska begravas, det är första gången en president dör i Zambia, så det finns inga rutiner och ingen självklar plats. Dessutom har vi hört att det råder olika uppfattningar mellan familjen och regeringen.

Imorgon ska iallafall kroppen komma till Zambia från Frankrike, där han dog, och sen blir det en dryg veckas lit de parade när kroppen ska köras runt till nio(!) provinshuvudstäder under perioden måndag-fredag, innan det blir några dagars avslutande uppvisning i Lusaka.

Kompisar och kräftor

Imorgon förmiddag ska jag köra ca 60 km söderut, strax före kafuefloden svänger jag av till vänster och kör en grusväg i ytterligare ca 15 km. När jag har betalat mig in på det lilla picknickområdet och kört under den upplyftade (som det står på varningsklistermärket på svenska gaffeltruckar :-)) bommen hoppas jag att Chris är där nånstans. Och framför allt hoppas jag att Chris har de 100 kräftor jag beställde för en dryg vecka sen.

Det finns alltså kräftor i den stora kafuefloden, och såvitt jag kunde bedöma var det väldigt lika de svenska (dvs turkiska, amerikanska, kinesiska etc) när vi bjöds på grillade och persiljespäckade kräftor för ett antal veckor sedan. Planen är att koka de små asätarna imorgon eftermiddag och bjuda 10-15 vänner på kräftskiva på lördag. Vi är dessutom väl försedda med rekvisita (akvavit, fåniga hattar och girlanger) eftersom vi har goda vännerna J & A på besök, som hade med sig prylarna från Sverige. Mer om detta på t ex söndag.

Den här bilden kommenterade N så fint på facebook med "Four nations, one Zambia!", vilket kan behöva tilläggas är en parafras på den officiella sloganen "One Zambia, One Nation" som syftar på enigheten och det fredliga förhållandet mellan stammarna i landet. Och så då länderna: Storbritannien, Jordanien, Sverige och Finland.

Landssorg som begränsar...

De sju utlysta dagarna av landssorg har hittills yttrat sig som inställda aerobicspass, mer religiös musik på radion och i nyheterna har jag sett att fotbollsmatcher blivit inställda. Det är lite gammaldags långfredagsstuk över det, inget stim och stoj, så jag kanske inte borde ha blivit förvånad över mailet och svaret på det som kom idag. Men det blev jag, det handlar alltså om en liten tradition bland några diplomatmakar att ses över några öl på en pub i stan (kallad boys night), inget märkvärdigt och knappast speciellt stojigt:

"Hi Guys,

I am struggling with a dilemma, do we go out for a meal and some beers this thursday or do we meet again next week?

I feel that on the one hand we show respect by not having a traditional boys night this thursday.
on the other hand we can come together and remember all the good things about H.E. L.P.Mwanawasa.

your thoughts please,

Cheers"

Svaret:

"Even if we did the latter, it might be misconstrued. Best not to do so in public therefore. Does anyone want to host an ‘at home’ boys night?"

Presidenten är död

Så kom då beskedet: "President Levy Patrick Mwanawasa has died"

I typ två månader har han ju legat på sjukhus i Frankrike efter ett slaganfall, här i Zambia har det spekulerats rätt friskt om han verkligen är levande. Vilket han alltså inte är från och med idag iallafall.

Vice-presidenten har utlyst sju dagars officiell sorgetid, vet inte ännu riktigt hur mycket det påverkar samhället här (Edit: As aerobic blev iallafall inställd). Det är också lite oklart om fortsättningen, många hävdar att det är "Chief Justice" som tar över vid presidentens död, men nu har A och jag jsut studerat konstitutionen och är övertygade om att det är vicepresidenten som regerar. Men val ska hållas inom 90 dagar.

Det blir sannolikt en hel del aktivitet i det stora partiet här, som presidenten tillhörde, eftersom det inte finns någon given efterträdare. Vice-presidenten tillhör ett annat, litet, parti och kan nog räknas bort från fortsättningen. Men jokern är Michael Sata från "Patriotic Front" som går till val på Mugabeliknande uttalanden om att slänga ut utlänningar. Han är också känd som en handlingens man och kan förväntas få en hel del röster eftersom han står för "ordning och reda", om än inte så mycket hänsyn.

En liten bra sammanfattning om vem Zambias president var och vad han gjorde finns på BBCs webbplats.

Vad jag inte visste om Zambia

Jag letade efter information om textilindustrin i Zambia och hamnade på "Encyclopeida of the Nations" som visade sig vara en rätt ouppdaterad källa. Men innan jag såg det såg jag det här stycket, som jag inte alls hade förväntat mig:

"A significant quantity of heroin and cocaine bound for Europe and for distribution throughout the rest of Southern Africa passes through Zambia. This illicit trade is supported by the fact that Zambia is a regional money-laundering center that acts as an excellent facility for those dealing in drugs to disguise the illegal source of their profits."

Jag har inte hört ett smack om vare sig knarket eller pengatvättningen, så man undrar ju hur väl det stämmer.

T-shirts i skärningen mellan miljö och "utveckling"

Över några drinkar på chit chat igår lanserade engelska kompisen K ett antal förslag på vad hon skulle vilja trycka på t-shirts här i Zambia. Till exempel "I married my cousin in Mazabuka", och då är alltså Mazabuka ett litet samhälle ett par timmar från Lusaka, med rätt många vita farmare.

Även om jag kanske inte fastnade för alla Ks förslag på texter är idén att trycka t-shirts och sälja dem här lysande - det är nämligen INGEN annan som gör det. Visst, fula och tantiga t-shirts med ett lejon eller "safari" på går säkert att köpa dyrt på lodgerna, men i stan finns ingenting. Inte ens en turistig t-shirt med det lokala ölmärket på.

Så idag tog jag bågen och körde runt i stan och letade efter företag som trycker t-shirts. Ganska förutsägbart hade de få jag hittade bara stora t-shirts i 80-talsmodell, dessutom gjorda i Kina. Jag har hört att Zambia en gång i tiden hade en rätt stor textilindustri och letade runt på nätet tidigare ikväll. I en bra rapport från en kenyansk organisation finns en genomgång över samtliga led i den zambiska textilindustrin, som idag framför allt utgörs av bomullsodling. Men ett intressant stycke handlar om varför textilindustrin här numera knappt existerar längre:

Second hand-kläderna är alltså oftast sådana som skänkts bort i iländer, och det är visserligen ingen nyhet att sådana kläder förstör lokala marknader, men det blir väldigt mycket tydligare när man är här. Min spontana reaktion var "klart inte såna kläder ska dumpas här", men följdes strax av tanken "men resursslöseriet då? det är ju jättebra om kläder kan återanvändas istället för att eldas upp, då slipper man en massa onödigt utnyttjande av jord, vatten och energi". Och även om det inte tar många sekunder för mig att komma fram till att det snarare är överkonsumtionen av kläder i nord som behöver ändras än att de avlagda kläderna bör återanvändas tycker jag det finns en problematisk kärna. Bristen på tekniköverföring från nord till syd gör att lokal produktion här oftast är mycket miljöfarligare och mer resurskrävande än motsvarande produktion i t ex Sverige - men vem har rätt att förneka människorna här de produkter och den arbetsmarknad som är resultatet?