Apan papan

Jag har nästan två rullar fulla med chimpansbilder efter ett häftigt besök på Chifunshi wildlife Trust idag. Från Kitwe körde jag mot Chingola och passerade en jättegruva på vägen, vilket ändå inte var något mot världens största (!?) dagbrott i Chingola. Det är ju framför allt koppar som bryts här, men även en del andra läskiga metaller. SLagghögarna runt stan var enorma och fortsatte i flera kilometer.

Kanske hinner jag få bilderna framkallade under morgondagen när vi är tillbaka i Lusaka, jag väntar med att skriva mer tills dess.

Nu är det sista kvällen i Kitwe och vi ska välja restaurang för kvällen (alternativen är inte så många).

Master and servant - hästpolo år 2008

Inte en kotte tittade på polomatchen förrförra helgen, förutom vi och våra besökande vänner då. Vilket var väldigt förvånande eftersom vi sett hur mycket folk som kollar på polocross, som dessutom spelas långt utanför stan. Men tydligen är poloutövarna bra mycket snobbigare än polocrossdito, det kanske avskräcker folk från att titta på?

Ingen blir väl förvånad över relationen på bilden nedan, men likväl stack det i ögonen när den svarta stalldrängen servade den vita ryttaren med nya hästar och kallt vatten (eller om det nu var ginåtonic i termosen). Sju-åtta hästar fick vi höra att varje polospelare måste ha, de rider ju slut på fyra-fem stycken varje match och så behöver man ju ett par i reserv när någon är sjuk eller skadad. Inte direkt en urban sport, utom i Zambia, där det mitt i huvudstaden både finns enorm spelplan och lååånga stalllängor..

Go North

Jag är inte hemma, jag är i ett ljusblått rum med fula möbler i norra Zambia. Den kära hustrun ska hålla i en workshop för nyligen föreningsengagerade ungdomar i Zambias näst största stad, Kitwe, och idag körde vi hit. Hit är mitt i kopparbältet, som regionen i norra zambia och en mindre del av Kongo (DRC) kallas.

Knappt 40 mil från Lusaka på en bra väg (men inte mer än en fil åt varje håll) sitter jag nu i soffan i vårt rum, som faktiskt bör kallas svit, mitt i ett gigantiskt kristet område av kyrkor och olika kristna föreningar. Det är på såna här ställen det finns konferensmöjligheter till ett pris som även mindre organisationer kan palla med, så det är här på Mindolo Ecumenical Foundation som As workshop ska pågå under tis-tor. Vi är alltså även inkvarterade här, jag som den medföljande maken utan egentligt syfte (förutom blasfemiskt sällskap åt A och möjligheten till egna upptäcksfärder i en ny del av Zambia).

Visserligen ska jag jobba en del härifrån, både slutfixandet av ett NV-uppdrag och lite annat, men jag tänka hinna med ett besök på ett ställe ute i skogen som tar hand om schimpanser som behöver vård, odh kanske till och med en sväng in i Kongo om det är möjligt/inte för dyrt.

Om Kitwe och denna gruvindustridominerade del av Zambia ska jag helt klart skriva mer om, det lilla vi såg idag när vi rullade genom stan strax före solnedgången påminde om miljöer som man kan tänka sig fanns i 1800-talets industristäder i Europa.

Världsbankens låga löner för lokalanställda

En dansk kille som jag spelade fotboll med en gång för några månader sen höll på en undersökning för sin uppsats, eller om det var avhandling. Han gjorde deltagande observationer av hur vakterna i Lusaka har det på jobbet, dvs hur kul det är att stå/sitta/ligga i en minikur i betong utan värme eller kyla en hel dag eller natt. Antagligen är det resultaten av hans undersökning som nu refereras av en facklig organisation och som visar på hur ohållbart låga löner Världsbanken FN och ambassader betalar sina vakter. Enligt artiklen är lönen för en vakt anställd av Världsbanken en sjundedel av vad som behövs för att försörja en typisk familj här, enligt den varukorg som jag tidigare skrivit om.

Vinkeln är väl sisådär, man kan ju anta att zambiska företag betalar lika lite eller ännu mindre, men frågan är intressant: Ska de internationella organisationer som förespråkar hållbara villkor för befolkningen i Zambia betala ohållbart låga löner till sina zambiska anställda, eller ska de ensidigt höja lönerna och skapa en märklig situation gentemot andra arbetsgivare och andra yrkesgrupper?

2molo

Sitter och läser det senaste om vår döde president, de flesta nyheter handlar om någon aspekt av hans frånfälle. Som vanligt är kommentarerna på Lusakatimes.com läsvärda, både för att de kompletterar nyhetstexterna och för att de ger en bild av hur nyheterna tas emot och tolkas av zambierna, som i allmänhet (den uppkopplade och webbkommenterande delen åtminstone) är ganska kritisk till nyhetsrapporteringen.

I en av kommentarerna hittade jag det fina zambisk-engelska ordet för tomorrow - de är lite som kineser här, blandar ihop l och r åt båda hållen.

Att den officiella sorgetiden förlängdes från 7 till 21 dagar igår är nog bra för A och mig, som har en planerad resa till Kitwe i norra delen av landet på måndag. Vi skulle annars riskerat att hamna i den procession som kan tänkas bli gigantisk när (om) presidentens kropp ska begravas i Ndola, som ligger nära Kitwe. Det råder för övrigt viss förvirring om var den döde presidentens kropp ska begravas, det är första gången en president dör i Zambia, så det finns inga rutiner och ingen självklar plats. Dessutom har vi hört att det råder olika uppfattningar mellan familjen och regeringen.

Imorgon ska iallafall kroppen komma till Zambia från Frankrike, där han dog, och sen blir det en dryg veckas lit de parade när kroppen ska köras runt till nio(!) provinshuvudstäder under perioden måndag-fredag, innan det blir några dagars avslutande uppvisning i Lusaka.

Kompisar och kräftor

Imorgon förmiddag ska jag köra ca 60 km söderut, strax före kafuefloden svänger jag av till vänster och kör en grusväg i ytterligare ca 15 km. När jag har betalat mig in på det lilla picknickområdet och kört under den upplyftade (som det står på varningsklistermärket på svenska gaffeltruckar :-)) bommen hoppas jag att Chris är där nånstans. Och framför allt hoppas jag att Chris har de 100 kräftor jag beställde för en dryg vecka sen.

Det finns alltså kräftor i den stora kafuefloden, och såvitt jag kunde bedöma var det väldigt lika de svenska (dvs turkiska, amerikanska, kinesiska etc) när vi bjöds på grillade och persiljespäckade kräftor för ett antal veckor sedan. Planen är att koka de små asätarna imorgon eftermiddag och bjuda 10-15 vänner på kräftskiva på lördag. Vi är dessutom väl försedda med rekvisita (akvavit, fåniga hattar och girlanger) eftersom vi har goda vännerna J & A på besök, som hade med sig prylarna från Sverige. Mer om detta på t ex söndag.

Den här bilden kommenterade N så fint på facebook med "Four nations, one Zambia!", vilket kan behöva tilläggas är en parafras på den officiella sloganen "One Zambia, One Nation" som syftar på enigheten och det fredliga förhållandet mellan stammarna i landet. Och så då länderna: Storbritannien, Jordanien, Sverige och Finland.

Landssorg som begränsar...

De sju utlysta dagarna av landssorg har hittills yttrat sig som inställda aerobicspass, mer religiös musik på radion och i nyheterna har jag sett att fotbollsmatcher blivit inställda. Det är lite gammaldags långfredagsstuk över det, inget stim och stoj, så jag kanske inte borde ha blivit förvånad över mailet och svaret på det som kom idag. Men det blev jag, det handlar alltså om en liten tradition bland några diplomatmakar att ses över några öl på en pub i stan (kallad boys night), inget märkvärdigt och knappast speciellt stojigt:

"Hi Guys,

I am struggling with a dilemma, do we go out for a meal and some beers this thursday or do we meet again next week?

I feel that on the one hand we show respect by not having a traditional boys night this thursday.
on the other hand we can come together and remember all the good things about H.E. L.P.Mwanawasa.

your thoughts please,

Cheers"

Svaret:

"Even if we did the latter, it might be misconstrued. Best not to do so in public therefore. Does anyone want to host an ‘at home’ boys night?"

Presidenten är död

Så kom då beskedet: "President Levy Patrick Mwanawasa has died"

I typ två månader har han ju legat på sjukhus i Frankrike efter ett slaganfall, här i Zambia har det spekulerats rätt friskt om han verkligen är levande. Vilket han alltså inte är från och med idag iallafall.

Vice-presidenten har utlyst sju dagars officiell sorgetid, vet inte ännu riktigt hur mycket det påverkar samhället här (Edit: As aerobic blev iallafall inställd). Det är också lite oklart om fortsättningen, många hävdar att det är "Chief Justice" som tar över vid presidentens död, men nu har A och jag jsut studerat konstitutionen och är övertygade om att det är vicepresidenten som regerar. Men val ska hållas inom 90 dagar.

Det blir sannolikt en hel del aktivitet i det stora partiet här, som presidenten tillhörde, eftersom det inte finns någon given efterträdare. Vice-presidenten tillhör ett annat, litet, parti och kan nog räknas bort från fortsättningen. Men jokern är Michael Sata från "Patriotic Front" som går till val på Mugabeliknande uttalanden om att slänga ut utlänningar. Han är också känd som en handlingens man och kan förväntas få en hel del röster eftersom han står för "ordning och reda", om än inte så mycket hänsyn.

En liten bra sammanfattning om vem Zambias president var och vad han gjorde finns på BBCs webbplats.

Vad jag inte visste om Zambia

Jag letade efter information om textilindustrin i Zambia och hamnade på "Encyclopeida of the Nations" som visade sig vara en rätt ouppdaterad källa. Men innan jag såg det såg jag det här stycket, som jag inte alls hade förväntat mig:

"A significant quantity of heroin and cocaine bound for Europe and for distribution throughout the rest of Southern Africa passes through Zambia. This illicit trade is supported by the fact that Zambia is a regional money-laundering center that acts as an excellent facility for those dealing in drugs to disguise the illegal source of their profits."

Jag har inte hört ett smack om vare sig knarket eller pengatvättningen, så man undrar ju hur väl det stämmer.

T-shirts i skärningen mellan miljö och "utveckling"

Över några drinkar på chit chat igår lanserade engelska kompisen K ett antal förslag på vad hon skulle vilja trycka på t-shirts här i Zambia. Till exempel "I married my cousin in Mazabuka", och då är alltså Mazabuka ett litet samhälle ett par timmar från Lusaka, med rätt många vita farmare.

Även om jag kanske inte fastnade för alla Ks förslag på texter är idén att trycka t-shirts och sälja dem här lysande - det är nämligen INGEN annan som gör det. Visst, fula och tantiga t-shirts med ett lejon eller "safari" på går säkert att köpa dyrt på lodgerna, men i stan finns ingenting. Inte ens en turistig t-shirt med det lokala ölmärket på.

Så idag tog jag bågen och körde runt i stan och letade efter företag som trycker t-shirts. Ganska förutsägbart hade de få jag hittade bara stora t-shirts i 80-talsmodell, dessutom gjorda i Kina. Jag har hört att Zambia en gång i tiden hade en rätt stor textilindustri och letade runt på nätet tidigare ikväll. I en bra rapport från en kenyansk organisation finns en genomgång över samtliga led i den zambiska textilindustrin, som idag framför allt utgörs av bomullsodling. Men ett intressant stycke handlar om varför textilindustrin här numera knappt existerar längre:

Second hand-kläderna är alltså oftast sådana som skänkts bort i iländer, och det är visserligen ingen nyhet att sådana kläder förstör lokala marknader, men det blir väldigt mycket tydligare när man är här. Min spontana reaktion var "klart inte såna kläder ska dumpas här", men följdes strax av tanken "men resursslöseriet då? det är ju jättebra om kläder kan återanvändas istället för att eldas upp, då slipper man en massa onödigt utnyttjande av jord, vatten och energi". Och även om det inte tar många sekunder för mig att komma fram till att det snarare är överkonsumtionen av kläder i nord som behöver ändras än att de avlagda kläderna bör återanvändas tycker jag det finns en problematisk kärna. Bristen på tekniköverföring från nord till syd gör att lokal produktion här oftast är mycket miljöfarligare och mer resurskrävande än motsvarande produktion i t ex Sverige - men vem har rätt att förneka människorna här de produkter och den arbetsmarknad som är resultatet?

Tacksamt perspektivbyte

Det är väldigt enkelt, men också väldigt effektivt. Istället för att i ord försöka ge en bild från en annat perspektiv, skildra en annan värld, är en kartbild tydligheten själv. I det här fallet en "store locator" från den sydafrikanska mataffärskedjan som är stor även i Zambia.

Förutom att den sydligare betrakningsvinkeln av jorden gör att Norge inte ens syns på kartan är kartan gjord med en annan projektion (mer rättvisande) än den vi i nord brukar använda - vilket syns på den litet mer utdragna formen på Afrika, i nord-sydlig riktning alltså, och på att Afrika är betydligt större jämfört med andra kontinenter.

Ska jag köpa den här bilen?

Det står en bil på parkeringen en bit bort från caféet där jag sitter. Den är svart, liten, engelsk, fyrtio år gammal, i rätt taskigt skick, svintuff och till salu. Jag såg den i förrgår på Arcades och bytte några ord med säljaren, en zambier som inte hade råd att göra i ordning den. Idag ringde jag honom för att höra om jag kunde kolla på bilen i dagsljus, vilket jag alltså just gjort. Och till och med provkört.

Fast det var en ganska läskig upplevelse eftersom bromsarna knappt fungerar. Karossen är rätt okej, klart man skulle kunna lacka om, men man måste inte. Sprickan i framrutan skulle man nog vilja åtgärda, dvs försöka få tag på en ny ruta. Motorn är en nyligen insatt gammal toyotamotor som inte lät alltför pigg, och kändes rätt trög när jag körde. Ett hjul är i rätt dimension, de andra något för stora. Eftersom vi är i Afrika är inte rost något större problem, men visst såg det litet murket ut när jag tittade under bilen.

Jag missade nyligen en gammal motorcykel som var till salu, som jag hade börjat se fram emot att göra iordning de närmaste månaderna, men nu har jag alltså chansen till ett annat renoveringsprojekt. Inte för jag är en så himla erfaren bilmekaniker, framför allt inte på engelska bilar från 60-talet, men man kan ju lära sig...

Till de flesta bilresor jag gör i Zambia skulle den passa utmärkt, dvs till och från affären, krogen och nån enstaka helgutflykt. Och vara duktigt mycket roligare än den Nissan almera jag får använda på nåder från Forum syd.



Säljaren har begärt 15 miljoner kwacha, dvs knappt 30 tusen svenska, men lämnade direkt utrymme för ett visst förhandlingsutrymme. Så vad säger ni, ska jag slå till?

Kackerlackornas hot mot pantflaskorna

I dag skriver Lusakatimes.com om flaskbristen som drabbat Zambian Breweries, och som orsakat ölbrist i landet. För få av pantflaskorna kommer tillbaka till bryggeriet, vilket skylls på dålig attityd hos den zambiska allmänheten. Panten är på 700 kwacha (drygt 1 kr), vilket jag trodde skulle motivera rätt många att leta upp flaskor och lämna in dem - jämför med pantnivåerna i europa, där ju inkomstnivåerna är väldigt mycket högre. Men uppenbarligen räcket inte det. Lösningen den här gången blev importerade flaskor från Sydafrika (som äger bryggeriet som gör nationalölen i Zambia), och en uppmaning från "Company Corporate Affairs Manager Wendi Muche" till allmänheten att skärpa till sig och börja lämna in fler flaskor.

Litet nedstämd blir man dock när man i flera av kommentarerna till artiklen ser zambier hävda att returflaskor är omodernt, ohygieniskt och bör frångås å det snaraste i Zambia. Jämförelser med "utvecklade länder" görs ett par gånger och kommentatorerna menar att det är dags för Zambia att bli lika moderna och utvecklade som sådana länder - som alltså innebär en total användning av engångsförpackningar. Att flaskorna används för att förvara fotogen i, som toaletter och att kackerlackor kan finnas kvar i dem är andra argument som framförs för returflaskornas avskaffande.

Här är ett exempel:
"It’s time that ZB moved away from re-usable bottles. This tendency to reuse bottles is unhealthy. These multinational corporations must implement the same practices that they practice in their home countries. Coca Cola (the company) does not resue bottles in all developed countries but continue doing so in developing countries. We know how people use these bottles for cooking oil/parafin. etc. The cleaning process at Coca Cola is not very effective."

Men i artiklen står och också glädjande nog att det nu ska göras insatser för att de nyligen introducerade engångsflaskorna ska kunna återvinnas, och inte slängas i naturen. Alltid något.

Behöver du några krokodiler?

Eller kanske en gnu? I så fall har du en knapp månad på dig att fånga dem, om du vinner auktionen som annonserades härom dagen. Syftet är alltså att de som har marker och ordnar safaris, men saknar som vissa djur, ska kunna köpa sådana.

Som i Täby

Tidigt igår kväll hörde jag hur det smällde nånstans i grannskapet. Det kom en smäll till, jag undrade vad det var och tittade ut genom ett par fönster, men såg ingenting. Med musiken i bakgrunden var det litet svårt att avgöra om det var däckskrik och en skottsalva från nåt automatvapen som följde, men några välinformerade vänner berättade senare på kvällen att polisen jagat ett par kriminella och till slut skjutit dem, tre gator från oss. Nu tillhör ju inte det precis vanligheterna här, den sortens dramatik är nog ungefär lika vanlig i Täby som i Kabulonga, vår villaförort. Idag skrev Times of Zambia om händelsen i zambia-journalistisk stil:

Lusaka Police kill 2 criminals in gunfire

POLICE in Lusaka yesterday gunned down two dangerous criminals after an exchage of gunfire, commissioner of police, Francis Kabonde confirmed last night.

“I must commend my officers for the job well done because they managed to separate the thieves from the shopping public shortly after 19.00 hours, as you know, that is when most residents do their shopping. Anything could have happened against the residents, but the officers managed to do a professional job,” Mr Kabonde said.
The bodies of the two criminals are lying in the University Teaching Hospital (UTH) mortuary.

I godisfabriken

Vår vän N är fabrikör. Han kom till Zambia från ett land i mellanöstern för att chefa över uppbyggnaden och driften av en karamellfabrik. Efter några år köpte han och en vän loss fabriken och där är han nu (inte på bilden ovan dock). I sin godisfabrik, mitt i Light Industrial Area, som de västra delarna av Lusaka kallas.

Jag var där på studiebesök idag, hur kul som helst att gå runt bland maskinerna, peta i smeten/degen eller vad sockermassan nu kallas och smaka på olika karameller. Miljön såg visserligen mer ut som en fabrik som tillverkar skruvmejslar, inte minst hygienen, men det var liksom "schysst" smuts, inte rutten smuts som i ett läskigt restaurangkök.

De första momenten i karamelltillverkningen var fascinerande manuella, när sockret kokat klart med nån glukoslösning och vänds ned på ett stort metallbord. Där knådas den av två män med värmetåliga handskar, samtidigt som de med en vanlig sked tillsätter litet färg från någon av de sex burkarna som står bredvid bordet, och sen häller i litet av det smakämne som just den här omgången ska ha.

I bordet löper vattenkanaler som kyler ner det så att inte sockerblobben fastnar under knådningen. Tyvärr rann vattnet bara rätt ut på cementplattan utanför byggnaden efter avklarad kylning, ner i dagvattensystemet. Jag påpekade lite försiktigt för N att det ju vore schysst om man kunde använda det till något, bevattning till exempel. Vilket han glatt instämde i, men påpekade att hans hus och trädgård ju låg på andra sidan stan.

Efter knådning, färg- och smaksättning lyfts godisfostret ner i maskinen på bilden nedan, där den trycks ut till en smal korv, som sedan klipps och formas till karameller. Efter litet kylning hälls karamellerna på en annan maskin, som packar dem individuellt i plast. N säljer sitt godis i halvkilospåsar till affärer och grossister, när det väl når konsumenterna är det oftast som enskilda karameller, sålda i de otaliga små stånden längs gatorna i hela städer och byar i hela landet.

För att få starta en affärsrörelse i Zambia måste man dels visa en rätt stor summa dollars som man ska investera, men även visa att man kommer att anställa zambier, minst 10-15 stycken enligt N. Så det finns inte direkt några incitament att effektivisera eller köpa modernare maskiner för N, eftersom han ändå måste ha sina anställda kvar. Däremot vill han expandera, efterfrågan är just nu större än vad han kan leverera, och det finns bara två ytterligare godisfabriker i Zambia.

För ungefär en månad sen var N och hans partner tvungna att hålla stängt i en vecka, eftersom det var brist på socker i Zambia. Som alltså är en stor producent av socker. Varför brist?
- För att det likaledes är brist på el, som därför rationeras, och utan el kan inte sockerodlarna förädla sina växter till de vita små kornen som N häller ner i sin kokare. Det är lätt att tjäna pengar i Zambia sa N, men det är lätt att förlora pengar i Zambia också, la han till.

Måndagspromenad i Woodlands

Det var så uppenbart redan igår kväll...

...att det skulle vara omöjligt eller iallafall alldeles för svårt att beskriva den roliga/hemska tillställning vi var på. Affischerna över halva stan hade gjort oss uppmärksamma på spelningen med två av de största artisterna i Zambia just nu, och vi var sugna på att gå. Utbudet av kultur och musik är ju magrare än indiska kossor, så man får ta de chanser som erbjuds. Att välja spelningar efter sin egen musiksmak är helt uteslutet, då skulle tystnaden ringa för evigt i öronen.

Musiken som spelar på radio och på klubbarna här (som faktiskt skulle kunna kallas discon istället, associationerna leder åt ett ganska så väl beskrivande håll) är otvetydigt från södra afrika, samtidigt som de låter som halvmodern r'n'b kombinerat med kass rap. Precis vad vi gillar alltså.

The International School of Lusaka, eller ISL som den brukar kallas, är en stor skola med en blandning av barn till rika zambier och allehanda diplomat- och expatungar. Vi har tidigare sett spelningar annonserade där och undrat litet om det är i skolans regi eller om det bara är lokalerna som används. Skulle de till exempel ha någon bar?

Vi hade plockat upp mfs-studenten D och en dansk som han hade stött på, käkat biff med chokladchilisås på tyskrestaurangen Gerritz och stod i kön utanför grinden till skolans gympasal, eller vad det nu var för hög klossbyggnad, när kvällen började. Med ficktjuvar. Inte för att vi blev av med något, de var allt annat än skickliga, men det var en försmak av som skulle komma.

För att komma till ingången var man tvungen att runda den bastanta vita klossen som låg på en rätt stor asfaltplan. Ovanför entrén stod det med zambisksedvanligt målade bokstäver "Multi purpose building". Och ja, den hemska kombination som en basketplan med scen infälld i väggen på ena långsidan och hög läktare mittemot, kombinerad med vita plaststolar på halva golvet vända mot scenen och starkt lysrörsljus kvalar nog in som multi purpose.

Det jag skulle vilja beskriva är hur framför allt (de fulla) zambierna i publiken såg ut, dansade och interagerade, men även vitingarna. Och så då musiken. Eller snarare uppträdandena, det var litet si och så med musiken. Men de platta små ord som skulle forma era bilder av detta är alltför begränsande, så jag får väl istället önska er möjligheten att åka till Zambia nån gång, och att det besöket sammanträffar med en show som gårdagens.

Jag tog dock några mobilbilder som ligger på flickr.

"Girl with miraculous male genitals recovering"

Den osannolika artiklen från förra veckan har fått en uppföljning:

A GRADE nine female pupil of a named school in Ntantumbila area of Nakonde district in Northern Province who woke up to a rude shock last week when she discovered that her private parts had turned into those of a male person, is responding well to treatment.

Mulalo MMD ward councilor Luka Simusamba told Zambia News and information Services [ZANIS] in Nakonde today that the named girl was responding well to treatment and her condition was slowly reversing.

Mr Simusamba said the girl, who had difficulties in walking, was now slowly beginning to walk normally.

“I want to confirm to you that the condition of the girl who woke up to a rude shock last week on Monday when she discovered that her private parts had turned into those of a man, is steadily responding well to treatment,” Said Simusamba.

He added that the girl is now able to walk and the pain she had is slowly diminishing.

Mr Simusamba said the girl, who is still receiving treatment from a local traditional healer in the area, would soon be going back to her parents.

He said the male organs, which the girl developed were slowly disappearing, adding that it was hoped that immediately the male organs had fully disappeared, the original female organs which miraculously disappeared would re-appear.

The civic leader also disclosed that a similar thing occurred in Ntantumbila last year, saying the victim is now normal, married and has a child.

And the victim told ZANIS at the traditional healer’s house today that she was responding well to treatment.

She said the male organs were slowly disappearing, adding that she was optimistic that her condition would fully change for the better by the week-end.

The girl discovered that her sexual organs had changed to those of a male person when she went to have a bath before going to school.

She was immediately rushed to the traditional healer where she has been receiving treatment since Monday morning last week.

The girl has maintained that she has not been seeing any married person who could be the cause of her unusual experience as some people have been speculating, adding that she still cannot understand why such a thing was happening to her.

The traditional healer treating the school girl promised to talk to the press when the girl fully recovers.

The school girl sent shocking waves in the area last week when she discovered that her private parts had miraculously turned into those of a male person.

Mr Simusamba said people of Ntantumbila and the surrounding areas were shocked with this development which he suspected to be the acts of evil spirits.

Some elderly people talked to in the area, however, said such occurrences were common, especially among people who were in the habit of having affairs with married men or women.

ZANIS/JM/ENDS/EB

Categories: Rural News

Samarbetsstrategi för Zambia

Sedan förra veckan har Sverige en ny samarbetsstrategi för Zambia, som gäller 2008-2011 (ersätter den tidigare landsstrategin). Det är Sida och UD som ligger bakom den, och bor man i Zambia är det intressant läsning. I korthet handlar den om vad sveriges bistånd, som ju kallas utvecklingssamarbete nu för tiden, till Zambia ska gå till och på vilket sätt samarbetet ska ske.

Enligt strategin är målet med biståndet att Zambias egen utvecklingsstrategi ska kunna genomföras på ett effektivt sätt. Den har i sin tur som mål att minska fattigdomen, stärka demokratin, stimulera tillväxt och nå millennieutvecklingsmålen. De sektorer Sverige väljer att arbeta inom är hälsa, jordbruk och energi. Dessutom har Sverige tre prioriteringar som handlar om att jämställdhet och kvinnors roll i utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt miljö och klimat ska få genomslag i samarbetet.

Men det är i bilagan till strategin som de intressanta delarna finns. Bilagan är en utvärdering av den förra landsstrategin, skriven på förkortningstät biståndsengelska. Bland all den bakgrundsfakta som redovisas om Zambia fastnade jag speciellt för de här grejerna:

• En tredjedel av statsbudgeten består av biståndspengar
• Den årliga tillväxten på ca 5 % har inte nämnvärt förbättrat läget för den stora andelen fattiga i landet, mest eftersom pengarna stannar i den utlandsägda gruvnäringen.
• BNP per capita har sjunkit stadigt i 30 år, men har nu börjat öka (senaste uppgiften är 692 USD, jämför t ex med Sveriges ca 30000 USD)
• Av en befolkning på mer än 10 miljoner människor har knappt en halv miljon en formell anställning, den mycket större andel som jobbar utan formell anställning saknar de trygghetssystem som följer med formell anställning, och gynnas inte heller av de förbättringar i arbetsrätt som sker
• Världsbanken har ett index som bygger på en "Doing Business Survey" där Zambia ligger på plats 102, vilket är bland de bästa länderna i Afrika

Jag kände inte till Gini-koefficienten tidigare, som är ett mått som används för att mäta hur jämlik inkomstfördelningen i ett land är, men läste på litet och tycker det är klart intressant. Enligt utvärderingen är Zambias Gini-koefficient 0,57, jämfört t ex med Sveriges 0,26. Om Gini är 0 äger alla exakt lika mycket, om Gini är 1 äger en person allt och de andra inget.

Liten extrainformation: "Det svenska stödet till befrielserörelserna i södra Afrika har givit Sverige en mycket stark position i regionen som helhet." - så står det på sidan 21 i strategin, och det kanske inte är ett påstående jag hade väntat mig i ett dokument från den borgerliga regeringen i Sverige.