I godisfabriken

Vår vän N är fabrikör. Han kom till Zambia från ett land i mellanöstern för att chefa över uppbyggnaden och driften av en karamellfabrik. Efter några år köpte han och en vän loss fabriken och där är han nu (inte på bilden ovan dock). I sin godisfabrik, mitt i Light Industrial Area, som de västra delarna av Lusaka kallas.

Jag var där på studiebesök idag, hur kul som helst att gå runt bland maskinerna, peta i smeten/degen eller vad sockermassan nu kallas och smaka på olika karameller. Miljön såg visserligen mer ut som en fabrik som tillverkar skruvmejslar, inte minst hygienen, men det var liksom "schysst" smuts, inte rutten smuts som i ett läskigt restaurangkök.

De första momenten i karamelltillverkningen var fascinerande manuella, när sockret kokat klart med nån glukoslösning och vänds ned på ett stort metallbord. Där knådas den av två män med värmetåliga handskar, samtidigt som de med en vanlig sked tillsätter litet färg från någon av de sex burkarna som står bredvid bordet, och sen häller i litet av det smakämne som just den här omgången ska ha.

I bordet löper vattenkanaler som kyler ner det så att inte sockerblobben fastnar under knådningen. Tyvärr rann vattnet bara rätt ut på cementplattan utanför byggnaden efter avklarad kylning, ner i dagvattensystemet. Jag påpekade lite försiktigt för N att det ju vore schysst om man kunde använda det till något, bevattning till exempel. Vilket han glatt instämde i, men påpekade att hans hus och trädgård ju låg på andra sidan stan.

Efter knådning, färg- och smaksättning lyfts godisfostret ner i maskinen på bilden nedan, där den trycks ut till en smal korv, som sedan klipps och formas till karameller. Efter litet kylning hälls karamellerna på en annan maskin, som packar dem individuellt i plast. N säljer sitt godis i halvkilospåsar till affärer och grossister, när det väl når konsumenterna är det oftast som enskilda karameller, sålda i de otaliga små stånden längs gatorna i hela städer och byar i hela landet.

För att få starta en affärsrörelse i Zambia måste man dels visa en rätt stor summa dollars som man ska investera, men även visa att man kommer att anställa zambier, minst 10-15 stycken enligt N. Så det finns inte direkt några incitament att effektivisera eller köpa modernare maskiner för N, eftersom han ändå måste ha sina anställda kvar. Däremot vill han expandera, efterfrågan är just nu större än vad han kan leverera, och det finns bara två ytterligare godisfabriker i Zambia.

För ungefär en månad sen var N och hans partner tvungna att hålla stängt i en vecka, eftersom det var brist på socker i Zambia. Som alltså är en stor producent av socker. Varför brist?
- För att det likaledes är brist på el, som därför rationeras, och utan el kan inte sockerodlarna förädla sina växter till de vita små kornen som N häller ner i sin kokare. Det är lätt att tjäna pengar i Zambia sa N, men det är lätt att förlora pengar i Zambia också, la han till.