Jag vet, det är dumt att spä på bilden av Afrika som den skrämmande kontinenten med vilda djur i varenda buske, men jag kunde bara inte låta bli att lägga upp den här artiklen från LusakaTimes.com - det känns rätt konstigt att läsa sånt här om stället man bor på:
Crocodile kills girl six
Posted on June 3rd, 2008
A six year old girl has been killed by a crocodile on Lake kariba at Sinalulongwe Fishing Village in Sinazongwe district.
Sinazongwe District Vice Chairperson Fisher Zimana named the deceased as Suzen kazunga who was caught by the crocodile while she was drawing water.
Mr. Zimana said the girl went to draw water with her mother and other family members.
He said when they reached at the Lake some children started swimming in lake while the mother to the deceased was washing plates.
The Vice Chairperson explained that as the girl decided to draw water in a five litre container the crocodile swallowed her.
“The mother tried to rescue the daughter but she failed and went to go and tell the husband, and the following day they only found a leg and a hand floating,” Mr. Zimana said.
He noted that the girl was allegedly caught by the crocodile because of the lack of a borehole at the fishing camp.
The Vice Chairperson expressed worry at the high incidents of crocodiles which were killing people in the district.
He warned parents against sending their children to draw water on Lake Kariba.
Mr. Zimana has made a passionate appeale to Zambia World Life Authority (ZAWA) to crop the reptiles that have become a danger to the people living along Lake Kariba in the district.
In March a family of three people including a pregnant woman was killed by a crocodile in Chiyabi area.
Mr. Zimana said a crocodile jumped into the canoe where the family was in at Jongolo stream, grabbed the woman’s arm, killing one in the process two people died at Maamba Hospital.
[ZANIS]
Categories: Rural News
fredag 4 juli 2008
torsdag 3 juli 2008
UNZA - universitet i betong
Massor av folk gick omkring, stod och hängde eller snackade. Bilarna var hänvisade till några få vägar in och ut ur området, så vi rörde oss på gångar för fotgängare, mellan trevåningsbyggnader i smutsig betong. Stora gräsmattor omgärdade byggnaderna och gav universitetsområdet en härlig rymd. Studenterna såg aningen äldre ut än vad jag förväntat mig, men det kanske blir så när det är svårt att få ihop pengarna till studietiden. Klädstilen var klart proprare än vad man vanligtvis ser på unga människor i Lusaka dagtid, och hela stället kändes litet som ett reservat, skilt från den mer kaotiska och vardagen i resten av Lusaka. Bredvid parkeringen där vi lämnade bilen låg studentbostäderna, så de som bor där kan helt slippa det vanliga Lusaka om de vill. Vi gick förbi bank- och postkontor, såg restauranger och affärer, det mesta verkade finnas på campus.
UNZA är universitetet med stort U i Zambia. Symptomatiskt nog döptes det inte till "University of Lusaka" utan till "University of Zambia", som om man redan vid grundandet visste att det inte skulle öppna något mer offentligt universitet inom en överskådlig framtid.
Det grundades 1966, direkt efter självständigheten, och är byggt i den socialist-afrikanska betongstil som är så vanlig på stora byggnader från 60- och 70-talen, inte bara i Zambia. Inte helt oävet alltså, men gammal betong kan se riktigt trött ut där vatten runnit och alger vuxit.
Jag var där med K, praktikanten på danska ambassaden, som skulle ta några bilder av en liten utställning om växthuseffekten som danska utrikesministeriet hade gjort, och som nu skulle finnas på UNZA. Vi hade ingen aning om var på det stora universitetsområdet den fanns, men hittade ett public relations-kontor som vi steg in i. Vi blev visade in till managern som vänligt bad oss sitta och lyssnade på vårt miniärende. Han hade inte hört talas om utställningen och ropade till sig en kollega, som inte heller kunde hjälpa. De var litet förvånade över att det skulle finnas en sådan utställning på området utan deras vetskap, men föreslog att vi skulle kolla i biblioteket, så vi gick dit.
I entrén till den pampiga byggnaden stod den mycket riktigt, men den var inte mycket att ha. Några skärmar med några frågor på ("Denmark asks:.."), några bilder från Danmark och pyttelitet fakta. Men K fick sina bilder och vi fick ett studiebesök på universitet i Lusaka.
UNZA är universitetet med stort U i Zambia. Symptomatiskt nog döptes det inte till "University of Lusaka" utan till "University of Zambia", som om man redan vid grundandet visste att det inte skulle öppna något mer offentligt universitet inom en överskådlig framtid.
Det grundades 1966, direkt efter självständigheten, och är byggt i den socialist-afrikanska betongstil som är så vanlig på stora byggnader från 60- och 70-talen, inte bara i Zambia. Inte helt oävet alltså, men gammal betong kan se riktigt trött ut där vatten runnit och alger vuxit.
Jag var där med K, praktikanten på danska ambassaden, som skulle ta några bilder av en liten utställning om växthuseffekten som danska utrikesministeriet hade gjort, och som nu skulle finnas på UNZA. Vi hade ingen aning om var på det stora universitetsområdet den fanns, men hittade ett public relations-kontor som vi steg in i. Vi blev visade in till managern som vänligt bad oss sitta och lyssnade på vårt miniärende. Han hade inte hört talas om utställningen och ropade till sig en kollega, som inte heller kunde hjälpa. De var litet förvånade över att det skulle finnas en sådan utställning på området utan deras vetskap, men föreslog att vi skulle kolla i biblioteket, så vi gick dit.
I entrén till den pampiga byggnaden stod den mycket riktigt, men den var inte mycket att ha. Några skärmar med några frågor på ("Denmark asks:.."), några bilder från Danmark och pyttelitet fakta. Men K fick sina bilder och vi fick ett studiebesök på universitet i Lusaka.
onsdag 2 juli 2008
Eurocentrisk fundering
Det är sommar i Sverige och resten av Europa. Det är årets varmaste period och dagarna är som längst. Motsatsen stavas vinter och är kall och mörk, iallafall norrut. Långt ner på södra halvklotet är det just nu vinter, antar jag. Men litet högre upp, fortfarande en bra bit från ekvatorn dock, vad är det där? I Zambia alltså.
Det rent astronomiska, att dagarna är som kortast den här årstiden och att de är som längst runt jul, är det ingen tvekan om. Men det är inte vinter här för det. Till skillnad från den varma perioden i augusti-oktober och regnperioden i november-april är detta den kalla perioden. Men jag har aldrig funnit att det funkar att säga det till någon från Europa. Som endast tänker i banor av sommar och vinter, med lite vår och höst emellan, precis som jag själv gör. Man behöver liksom förklara hela årets olika perioder och sedan precisera var vi är just nu.
Det är givetvis inget stort problem, men jag skriver om det för det gör mig uppmärksam på hur fast jag är i synsätt jag vuxit upp med, och hur benägna vi från Europa är att försöka inordna resten av världen i vår modell, oavsett om den passar eller inte. Jag har inte stenkoll på världsbefolkningens spridning över breddgraderna, men det skulle inte förvåna mig om majoriteten bor på ställen där det inte finns vår-sommar-höst-vinter. Det som gäller där vore ju då den mer normala utgångspunkten för hur vi beskriver årstider, vilket rimligen skulle innebära många olika varianter, beroende på kuster, inland, bergskedjor, öknar och altituder. Och så då breddgrader förstås.
Det rent astronomiska, att dagarna är som kortast den här årstiden och att de är som längst runt jul, är det ingen tvekan om. Men det är inte vinter här för det. Till skillnad från den varma perioden i augusti-oktober och regnperioden i november-april är detta den kalla perioden. Men jag har aldrig funnit att det funkar att säga det till någon från Europa. Som endast tänker i banor av sommar och vinter, med lite vår och höst emellan, precis som jag själv gör. Man behöver liksom förklara hela årets olika perioder och sedan precisera var vi är just nu.
Det är givetvis inget stort problem, men jag skriver om det för det gör mig uppmärksam på hur fast jag är i synsätt jag vuxit upp med, och hur benägna vi från Europa är att försöka inordna resten av världen i vår modell, oavsett om den passar eller inte. Jag har inte stenkoll på världsbefolkningens spridning över breddgraderna, men det skulle inte förvåna mig om majoriteten bor på ställen där det inte finns vår-sommar-höst-vinter. Det som gäller där vore ju då den mer normala utgångspunkten för hur vi beskriver årstider, vilket rimligen skulle innebära många olika varianter, beroende på kuster, inland, bergskedjor, öknar och altituder. Och så då breddgrader förstås.
söndag 29 juni 2008
Lär dig mer om Afrika
En utomordentlig introduktion till de flesta länderna i Afrika är boken The State of Africa av Martin Meredith. Den har fokus på det som hänt efter självständigheten. Fristående kapitel så att man kan välja att bara läsa om länder eller skeenden man är intresserad av. Det är slående hur många puckade och helt enkelt överjävliga ledare många av länderna har (haft).Den här boken är helt klart att föredra framför den liknande boken "The Shackled Continent" som dras med en massa tröttsamma uppfattningar av författaren (Robert Guest) från the Economist.
lördag 28 juni 2008
Helljus och fullkorn
Det går inte att sluta bli irriterad/skitarg på de väna medtrafikanterna när man kör bil i mörker i Lusaka. Staden är lika mörk som Robert Mugabes skugga över Zimbabwe, folk går litet hur som helst eftersom det ofta inte finns trottoarer och så är det inte ovanligt med en sammanbruten bil eller lastbil parkerad mitt i vägen efter ett backkrön eller så. Allt detta gör att många använder helljus ofta. Jävligt ofta. Inte minst när man möter dem. Och om de nu har bländat av så brukar de slå på helljuset en sekund för tidigt, när man är som närmast och verkligen blir bländad. De som nu är kloka nog att inte använda helljuset som hälsningssignal har å andra sidan lika ofta en lampa felriktad - uppåt så klart - vilket gör att man blir nästan lika bländad. Det är så vanligt med felriktade lampor att jag undrar om det inte är medvetet. Alltså att det finns en lokal kultur av "permanenthelljus" av någon outgrundlig anledning.
Som ni förstår uppmuntrar detta till en kultur av "bländar du så bländar jag", vilket gör att man allt som oftast ser väldigt litet när man kör hem från krogen. Och delar vägutrymme med alla dem som tror att Don't drink and drive bara handlar om att undvika risken att spilla på sig vid ett oväntat farthinder.
Vi äter såna där fibercornflakes till frukost här. På paketen står det en massa blaj om detox, the 10 day fibre challenge och det dagliga fiberbehovet. Så när jag kollade på min stolta zamloaf blev jag glatt överraskad: 13,75 gram fiber "per serving". Rågfetishisten vid min sida vägrade tro det och viftade med de finlandsimporterade surskorporna som hon bestämt hävdade var bättre. Visserligen verkar en serving vara ungefär en tredjedel av limpan, men mycket av basmaten här är berikad med allt möjligt, eftersom så många av befolkningen inte har tillräckligt att äta. Så jag kanske kan betrakta det ljusa formbrödet med litet blidare ögon framöver.
Som ni förstår uppmuntrar detta till en kultur av "bländar du så bländar jag", vilket gör att man allt som oftast ser väldigt litet när man kör hem från krogen. Och delar vägutrymme med alla dem som tror att Don't drink and drive bara handlar om att undvika risken att spilla på sig vid ett oväntat farthinder.
Vi äter såna där fibercornflakes till frukost här. På paketen står det en massa blaj om detox, the 10 day fibre challenge och det dagliga fiberbehovet. Så när jag kollade på min stolta zamloaf blev jag glatt överraskad: 13,75 gram fiber "per serving". Rågfetishisten vid min sida vägrade tro det och viftade med de finlandsimporterade surskorporna som hon bestämt hävdade var bättre. Visserligen verkar en serving vara ungefär en tredjedel av limpan, men mycket av basmaten här är berikad med allt möjligt, eftersom så många av befolkningen inte har tillräckligt att äta. Så jag kanske kan betrakta det ljusa formbrödet med litet blidare ögon framöver.
fredag 27 juni 2008
Who's bad?
Är inte riktigt klar med Kina ännu, läste just en ny sammanställning som innehåller färska siffror på utsläppen av växthusgaser. Rätt ofta lyfts Kina fram i svenska och andra medier som landet med "de stora koldioxidutsläppen", eller som landet som håller på att gå om USA som största utsläppare. Vilket alltid bygger på den absurda avgränsningen "nationella gränser", helt oavsett landets storlek befolkningsmängd. Ett rimligare sätt att redovisa utsläpp från ett land är att sätta dem i relation till hur många människor som bor där, eller möjligen till landets BNP.
I Sverige har det kommit ett par små rapporter om och ett ökande intresse för hur vår konsumtion påverkar växthusgasutsläppen. En KTH-rapport visar att de svenska per capita-utsläppen kan vara dubbelt så höga som de siffror som brukar redovisas (6 ton om året) om man räknar med vad produktionen av de importerade varorna orsakat. Och var produceras dessa varor?
- Tja, till exempel i Kina. Som alltså fortfarande har lägre per capita-utsläpp än samtliga länder i den industrialiserade världen, trots att deras exportproduktion räknas in i landets utsläpp.
Det finns ingen anledning att hylla smutsig kinesisk elproduktion som bygger på koleldning med onödigt gammal och ineffektiv teknik, men det är inte bara tramsigt att peka finger och skuldbelägga, det är snarare en egoistisk attityd som inte erkänner att vår livsstil inte håller för hela världens befolkning.
Liten sammanställning över hur stora växthusgasutsläppen är per person och år för några stora aktörer:
1,8 = Indien
5,1 = Kina
6,0 = Sverige
8,6 = EU
11,8 = Ryssland
19,4 = USA
En annan åsikt som ofta framförs i Sverige är att det är bättre och billigare att utsläppen minskas någon annanstans än i ett utvecklat land som Sverige, till exempel i Kina eller någonstans i Afrika. Det är en likaledes egoistisk uppfattning som ITPS dessutom visade bygga på felaktiga grunder i en helt ny rapport: Konsten att nå både klimatmål och god tillväxt.
I Sverige har det kommit ett par små rapporter om och ett ökande intresse för hur vår konsumtion påverkar växthusgasutsläppen. En KTH-rapport visar att de svenska per capita-utsläppen kan vara dubbelt så höga som de siffror som brukar redovisas (6 ton om året) om man räknar med vad produktionen av de importerade varorna orsakat. Och var produceras dessa varor?
- Tja, till exempel i Kina. Som alltså fortfarande har lägre per capita-utsläpp än samtliga länder i den industrialiserade världen, trots att deras exportproduktion räknas in i landets utsläpp.
Det finns ingen anledning att hylla smutsig kinesisk elproduktion som bygger på koleldning med onödigt gammal och ineffektiv teknik, men det är inte bara tramsigt att peka finger och skuldbelägga, det är snarare en egoistisk attityd som inte erkänner att vår livsstil inte håller för hela världens befolkning.
Liten sammanställning över hur stora växthusgasutsläppen är per person och år för några stora aktörer:
1,8 = Indien
5,1 = Kina
6,0 = Sverige
8,6 = EU
11,8 = Ryssland
19,4 = USA
En annan åsikt som ofta framförs i Sverige är att det är bättre och billigare att utsläppen minskas någon annanstans än i ett utvecklat land som Sverige, till exempel i Kina eller någonstans i Afrika. Det är en likaledes egoistisk uppfattning som ITPS dessutom visade bygga på felaktiga grunder i en helt ny rapport: Konsten att nå både klimatmål och god tillväxt.
torsdag 26 juni 2008
Grodor med osynliga klor upptäckta
Våra grodor är tuffare än era.
Vetenskapsradion har hela historien.
"Flera afrikanska grodarter har osynliga klor. Klor som inte syns eller märks i vanliga fall men som kan fällas ut för försvar i riktigt kritiska situationer, då de trycks ut genom huden på grodans tår."
Vetenskapsradion har hela historien.
onsdag 25 juni 2008
Fluffy white poodles
Det finns få affärer för de med litet mer pengar i Lusaka (de är ju rätt få å andra sidan), och jag har flera gånger tidigare skrivit om de två huvudsakliga köpcentrumen. Eftersom de är ett par av de få ställen som de flesta kommer till - återigen, jag snackar alltså om den lilla bättre gynnade minoriteten, inte huvuddelen av Lusakas befolkning, som ju inte alls handlar mat som vi - finns det stora anslagstavlor där det sitter lappar om bilar till salu och annat smått och gott. Som bilden ovan, liksom den nedan, som är helt naturlig här, men ganska främmande i Sverige.
tisdag 24 juni 2008
Jorden, sanden, solen
En av de saker som jag tror har satt sig hårdast som intryck från tiden i Zambia hittills är den röda jorden. Som gör sig påmind som fint damm överallt. Man har det på skorna och byxbenen, det lägger sig på tangentbordet, det täcker solcellerna på taket så att man måste tvätta dem varannan vecka, givetvis blir bilarna och motorcykeln täckta av det, men framför allt ger det allting en sådan varm ton.
Både idag och igår har jag kört ett par timmar med motorcykeln utanför Lusaka, på vägar långt ifrån asfalterade, dammigt röda och fulla av hål och stenar. Den låga "vinter"solen förstärker färgerna, ju närmare kvällen det blir, ju varmare blir färgerna. Färgen på jorden varierar från tydligt röd till ganska gul, men det är den varma gula tonen.
Jag blev tydligt påmind om den röda jorden och lantligheten i Lusaka när jag joggade i Kapstaden för någon månad sedan. I den medelhavslika asfalterade staden sprang jag fram i skor som var långt ifrån sitt ursprungs vita färg, istället jämnimpregnerade med Lusakas röda vägkantsdamm.
Både idag och igår har jag kört ett par timmar med motorcykeln utanför Lusaka, på vägar långt ifrån asfalterade, dammigt röda och fulla av hål och stenar. Den låga "vinter"solen förstärker färgerna, ju närmare kvällen det blir, ju varmare blir färgerna. Färgen på jorden varierar från tydligt röd till ganska gul, men det är den varma gula tonen.
Jag blev tydligt påmind om den röda jorden och lantligheten i Lusaka när jag joggade i Kapstaden för någon månad sedan. I den medelhavslika asfalterade staden sprang jag fram i skor som var långt ifrån sitt ursprungs vita färg, istället jämnimpregnerade med Lusakas röda vägkantsdamm.
måndag 23 juni 2008
Midsommarissimo
Vi missade den officiella mottagningen hos ambassadören den 6 juni, så för att få litet sill gick vi till midsommarfirandet på svenska skolan i Lusaka. Knappt 30 svenskar, några finlandssvenskar, ett par danskar, en norska - och några zambiska nannies.
Stången majades i god ordning, även om ett mindre svenskt inslag dök upp: En kamelont som klev runt på kvistarna vi just hade täckt stången med. De är tydligen ganska vanliga här, även om jag har bara sett en enda tidigare.
Sen var det dags för dans. Jag tror inte jag har dansat runt en midsommarstång sedan jag var hälften så lång som jag är nu. Nån sa "Vi äro musikanter!" och jag tänkte att jag inte har en aning om texten. Men den satt där, benhårt inpräntad i nån minnesbank från lågstadiet. Jag trodde att de flesta av småbarnsföräldrarna med liv och lust skulle stämma upp och hoppa runt, men alla verkade ungefär lika generade över vår nationella tradition. Intressant upplevelse.
Kvällen fortsatte med grillning hos finländarna, sen en spelning med lokala rapparen CRI$I$ på Blue Bridge. Uselt PA, entusiastisk publik, väldigt usa-influerat och tyvärr, playback. Uppvärmaren Slap Dee rappade live, men hypotesen är att stjärnan själv inte ville riskera att låta sämre än sin UK-producerade platta.
Vi återvände till finländarna som hade gjort en brasa i ett hörn av jätteträdgården, så dagen efter luktade kläderna som efter en strandfest i tylösand 1990.
Stången majades i god ordning, även om ett mindre svenskt inslag dök upp: En kamelont som klev runt på kvistarna vi just hade täckt stången med. De är tydligen ganska vanliga här, även om jag har bara sett en enda tidigare.
Sen var det dags för dans. Jag tror inte jag har dansat runt en midsommarstång sedan jag var hälften så lång som jag är nu. Nån sa "Vi äro musikanter!" och jag tänkte att jag inte har en aning om texten. Men den satt där, benhårt inpräntad i nån minnesbank från lågstadiet. Jag trodde att de flesta av småbarnsföräldrarna med liv och lust skulle stämma upp och hoppa runt, men alla verkade ungefär lika generade över vår nationella tradition. Intressant upplevelse.Kvällen fortsatte med grillning hos finländarna, sen en spelning med lokala rapparen CRI$I$ på Blue Bridge. Uselt PA, entusiastisk publik, väldigt usa-influerat och tyvärr, playback. Uppvärmaren Slap Dee rappade live, men hypotesen är att stjärnan själv inte ville riskera att låta sämre än sin UK-producerade platta.
Vi återvände till finländarna som hade gjort en brasa i ett hörn av jätteträdgården, så dagen efter luktade kläderna som efter en strandfest i tylösand 1990.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
